Startsida

 

Förbundet Rättvis Jakt

 

För en levande landsbygd

 

Aktuellt!

2017-09-18

Förbundet Rättvis Jakt kallar till Årsmöte.

 

Årsmöte kommer att hållas lördagen den 30 september 2017.

 

Plats: Lerhaga Gård, Södertälje

 

Tid: 14.00

 

Alla medlemmar är välkommna

 

Linnéa Palmquist, sekreterare

 

OBS! Anmälan senast 26 september 2017 via e-post till: linnea@forbundetrattvisjakt.se

2017-03-08

Regeringens nya klassindelning

 

På senaste tiden har regeringen börjat indela företrädare för olika intressen, som kunniga

och ansvarsfulla, eller undermåliga vad gäller kunskap och miljöansvar. Det senaste som

klart styrker regeringens uppfattning och agerande i denna riktning, är beslutet att tillsätta

två extra ledamöter i de länsvisa viltförvaltningsdelegationerna med ytterligare en ledamot

för ”miljö- och naturvårdsorganisationerna” samt en ledamot för ”natur/ekoturismföretagen”.

Skälet anges vara att det råder ”en obalans” i länens viltförvaltningsdelegationer. Regeringens

motivering är att det finns en ledamot för jägarna i delegationen och att det inte kan uteslutas

att ytterligare någon ledamot kan vara jaktintresserad. I motsvarande grad tycks regeringen

anse det som uteslutet att någon utanför ”miljöpartisfären” kan vara intresserad och kunnig

i viltvård och naturvårdsfrågor. Därmed anses det nu motiverat och nödvändigt att ensidigt

förstärka de särintressen som hävdar sig ha exklusiv ensamrätt till ”naturvården”.

 

Som alltför ofta, bortser regeringen från verkligheten och faktiska förhållanden.

Jägarna utgör drygt 3 % av Sveriges befolkning. De c:a 300 000 aktiva jägarna utför,

tillsammans med landets c:a 350 000 enskilda markägare, nära nog all förekommande praktisk

viltvård. Det är landets bönder och skogsägare som med sina grödor och skog föder alla vilda

djur och fåglar, både jaktbara och helt fredade och ”rödlistade”. Jägarna bidrar med stödutfodringar

när viltet har det svårt under vinterhalvåret. Jägarna är den enda samhällsgrupp som tvingas att

betala avgifter för att utföra samhällsnyttig och djurskyddsfrämjande verksamhet. Detta tar inte

sittande regering någon hänsyn till. De som utför arbetet och står för alla kostnader, skall inte kunna påverka de beslut som direkt påverkar deras näringsutövning och ekonomi. Denna maktposition överlåter regeringen till de ”intressen” som snyltar och gratis utnyttjar markinnehavarnas enskilda egendom.

 

Regeringens motiv och åtgärder innebär i praktiken, att jägarnas, markägarnas, skogsbrukets,

och de politiska partiernas ledamöter i delegationerna nedklassas som helt okunniga om naturvård

och viltvård. Kvar med kunskap och ansvar finns, enligt regeringen, bara de ledamöter som påstås företräda olika former av ”naturintressen”. Vad säger alla de andra ledamöterna som nu nedklassas

och ”hängsut” som mindre vetande, och som indirekt framställs som en riskfaktor för viltet och naturvården?

 

Eftersom det bland ledamöterna i delegationerna även finns olika politiska företrädare, som regeringen nu generellt anser att de inte håller måttet i fråga om kunskap och ansvar för naturvård och viltvård, förväntar sig nog allt fler väljare att dessa frågor kommer upp och snarast klarläggs offentligt på högsta politiska nivå.

 

Bernt Lindqvist

2016-12-15

Nya hedersmedlemmar i Förbundet Rättvis Jakt.

 

Tillsammans med Kaj Granlund har förbundet tre väldigt kunniga hedersmedlemmar som kan bidra till att bringa ljus i vargfrågan.

Eirik Granqvist, Finland

Hedersprofessor och specialist

i anatomi och morfologi.

Eirik Granqvist är en av väldens kunnigaste och mest erfarna forskade på vargens anatomi.

 

2016-11-23

Halvard Dahle, Norge Utbildad veterinär och läkare (kirurg), kunnig om DNA-analyser.

Genväg till förfalskning

 

Politiker och forskare i norden försvarar sin verksamhet att införa en helt ny blandras av varg, med

att har DNA och någon form av ”släktträd” för de olika individerna, som de förflyttar och släpper ut

i olika områden. Att det finns någon form av släktskap med äkta vilda vargar, betyder inte att de hybrider som påstås vara ”äkta” vargar är det. Här kan göras en jämförelse med människa och schimpans. Människan har 98 % av alla tusentals gener identiska med schimpanserna. Med den ”bevisföring” som de nordiska vargforskarna tillämpar och försvarar att alla vargbastarder är äkta vargar, kan analogt alla schimpanser klassas som äkta människor. Det framstår alltmer som en genomtänkt metod för nordisk ”vargforskning” att, via ”GEN-vägen” med ofullständigt redovisat DNA, vilseleda politiker, myndigheter och domstolar, att den nyetablerade vargstammen i Skandinavien är ”äkta” och tillkommen på naturlig väg. För att dölja den välgrundade misstanken om förfalskning av påstådda forskningsresultat, har svenska domstolar för säkerhets skull hemligstämplat allt ”offentligt” använt DNA som finns i den skattefinansierade nordiska vargforskningen.

 

Varför hemligstämplas DNA-underlaget för en skattefinansierad forskning som bedrivs på uppdrag

av svenska staten (svenska folket)? Det mesta DNA materialet i denna forskning kommer från uppsamlad spillning som man tror har lämnats av vargar. Är även den övriga vargspillningen som

allt oftare påträffas

av allmänheten, också hemligstämplad. Kan det leda till åtal om vanligt folk ”befattar sig med” (sparkar bort en varg/hundskit) framför postlådan?

Nu har sanningssökaren och förkämpen för svenskt civilkurage, Harry Fredriksson, Leksand,

tillskrivit kammarrätten i Stockholm (som hemligstämplat DNA-materialet) och begärt svar på

fem frågor.

 

Vi återger här nedan Harrys Fredrikssons skrivelse i sin helhet. Vi kommer även att publicera kammarrättens svar, om och när, det kommer.

 

Läs skrivelse till Kammarrätten här

 

Bernt Lindqvist

2016-09-26

En intressant debattartikel från ATL.nu i nr.56, skriven av Sverker Liden.

2016-09-02

Nya hot mot äganderätten

 

Drevet mot den enskilda äganderätten tar sig allt allvarligare former. Ett akut exempel var den statligt förordnade utredaren av skogsbruket Charlotta Riberdahls uttalande i Almedalen i år, där hon ifrågasatte om enskilda personer skulle få äga och bruka skog. Klokt och resolut har nu landsbygdsminister Sven-Erik Bucht nu skiljt henne från utredningsuppdraget. All heder åt Sven-Erik Bucht för denna angelägna åtgärd. Dock är inte utredningen nedlagd, så fältet står öppet för kommande försåtliga angrepp på skogsägarnas rätt till sin egendom. På Twitter skriver en av utredningens kvarvarande ledamöter, Naturskyddsföreningens tidigare ordförande Mikael Karlsson; ”Käre Bucht, Riberdahl var klok som tänkte högt. Jag lär upprepa frågan. Tål du inte demokratisk debatt får du gå vidare med din lilla kvast”. Detta offentliga uttalande av en av regeringen förordnad medutredare om den framtida skogspolitiken och äganderätten väcker berättigade farhågor. Vart är Sverige på väg, och vilka diffusa och äganderättsfientliga särintressen är på väg att smygvägen ta över Sveriges administration och rättssystem.

 

Skogsstyrelsen, som med tiden fått allt större makt, har infiltrerats av särintressen som hotar både landets skogsägare, och Skogsstyrelsens trovärdighet och förmåga att med oväld kunna sköta sitt viktiga uppdrag. En strimma av ljus i den allt mörkare tunneln är Sven-Erik Buchts ställningstagande och svar på en fråga från Jonas Jacobsson Gjörtler (M) i riksdagen; ”Äganderätten av skog är grundlagsskyddad och inte ifrågasatt av regeringen. Inriktningen på skogspolitiken ligger fast.” Verkligheten är dock att

Sven-Erik Buchts inställning och klokhet när som helst kan ersättas av någon annan från markägarnas belackare. Det finna därför all anledning att i olika medier öppet stötta Sven-Erik Buchts försvar av vår viktigaste arvedel, äganderätten och förfoganderätten till vår enskilda egendom.

 

Bernt Lindqvist

Fd. förbundsjurist och lagutredare

2016-08-21

Statens vargforskare slår tillbaka

 

De statsunderstödda vargforskarna har fått kalla fötter.

Senaste exemplet är pressmeddelandet från SLU, om att alla vargar i Sverige och Norge är äkta finsk-ryska vargar. Och att alla påståenden om att det finns hybrider är lögn (en myt). För säkerhetsskull, nämns det

i pressmeddelandet att det funnits varghybrider, men att alla dessa nu är avlivade. Det framgår inte om den ”äkta ryska vargen rödluvan”, eller den korthåriga och smalsvansade tiken som en ansvarsfull jägare sköt

norr om Molstaberg, ingår i dessa avlivade varghybrider. Inte heller om de vargar medräknats, som panikartat avlivades i Skånes och Kolmårdens djurparker några dagar före den första lovliga licensjakten

på varg.

 

Historien visar att lögn och bedrägeri som stater och myndigheter försöker dölja, alltid blir avslöjade förr

eller senare. Det hjälper inte heller att i efterhand försöka förneka fakta, som exempelvis nynazisterna nu försöker förneka att några dödsläger aldrig har existerat. Nu hotar falsarierna med den illegala utplanteringen av varghybrider att komma ifatt de som haft och har ansvaret, för en av de hittills största faunaförfalskningar som världen skådat. Därtill skattefinansierat, på bekostnad av livsviktig sjukvård och andra sociala behov. Genom hybridiseringen utrotas samtidigt den ursprungliga äkta vargen, och en ny förfalskad blandras etableras. Detta problem finns i Ryssland sedan ”järnridån” föll 1990 och kaos uppstod, som bl.a. medförde att många av den ryska gränspolisens hundar blev herrelösa och förvildades. Dessa gränspolishundar var ofta korsningar av hund och varg, för att hundarna skulle bli ”skarpare” och angripa människor. Samtidigt som ryssarna gör stora ansträngningar för att utrota dessa oberäkneliga och farliga bastarder, satsar de nordiska länderna stora summor skattepengar för att bygga upp en ”livskraftig stam”

av sådana bastarder.

 

De av statsbidrag oberoende finska forskarna, med Kaj Granlund och Eirik Granqvist i spetsen, har tydligen skapat panik bland de ”etablerade” forskarna. Allt material är hemligstämplat. Den svenska förvaltningslagen anger följande; ”14 §. Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde”. Ändå trotsar alla inblandade i vargfalsariet att lämna ut något faktamaterial, som de påstår är hundraprocentigt korrekt – men hemligstämplat.

 

Därmed avslöjar de själva sina kriminella falsarier.

 

Bernt Lindqvist

 

2016-08-21

Vargar skall skydda bolagsskogen.

 

Ända sedan varginplanteringen tog sin början på 1980 talet, har det förekommit misstankar om att ett

eller flera skogsbolag varit inblandade i vargutsläppen. Det kan därför vara intressant att ta del av en skrivelse från Bergviks Skog, som äger all skog i Sverige som ingår i Stora Enso Skog AB. I en tre sidor lång skrivelse om Bergvik Skogs ”skogsskötselmål i viltsammanhang” 2016-2017, ondgör sig bolaget för

de allvarliga skogsskadorna, främst orsakade av älg. Redan detta är något märkligt, eftersom de borde

vara nöjda efter att de tillsammans med LRF, Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund 2012 lyckades

att spoliera den grundläggande rätten till jakt efter vuxen älg för 98 % av landets privata skogsägare.

 

Efter att ha framfört illa dolda hotelser mot de som jagar på bolagets marker och inte skjuter fullt hela älgtilldelningen, övergår man till allmänna förväntningar att älgstammen ytterligare skall tryckas ner i områden där bolaget äger mark. Någon förklaring till hur detta skall gå till, efter att bolaget aktivt varit

med om att ta ifrån huvuddelen av landets 330 000 enskilda skogsägare rätten att jaga vuxen älg på sin egen mark, glömmer bolaget att redovisa.

 

Slutklämmen kommer på sista sidan under rubriken ”Rovdjur”. Den är så allmänt tänkvärd så vi väljer

att citera hela stycket.

 

”Rovdjur

De fyra stora rovdjuren – varg, björn, lo och järv – ska vara naturliga inslag i den svenska skogen. Rovdjursstammarna bör förvaltas aktivt med ett stort lokalt ansvar. Extra hänsyn måste tas till människor och näringar som berörs av rovdjuren.

 

Rovdjuren tar klövvilt men det leder inte automatiskt till en minskande älgstam. Det finns flera exempel där rovdjurspredation och jakt är mindre än älgstammens tillväxt med följden att älgstammen ändå ökar, vilket inte får ske i en omfattning som leder till oacceptabla betesskador.”

 

Skogsbolagets misstro mot att de tvåbenta jägarna skall förmås att skjuta ner älgstammen enligt bolagets önskemål, framgår tydligt av skrivelsen. Avslutningsvis sätter då bolaget sin lit till den illegalt etablerade och ökande stammen av olika varianter av vargbastarder. Kanske finns här en antydan till förklaring till Jordbruksverkets hemliga tillstånd 1984, där Skogsstyrelsen gavs tillstånd att importera obegränsat antal vargar från utlandet – ”för försäljning”?

 

Bernt Lindqvist

 

2016-08-16

Vakna!

 

Det går inte att hitta något i målsättningen för den nya Älgförvaltningen som fungerar. Registreringskostnader och fällavgifter skulle minimeras. Älgstammen skulle förbättras. Få bukt med älgskadorna. Administrationen skulle förenklas och minskas. Äganderätten skulle stärkas, samt en rad ytterligare förbättringar.

 

Exempel på misslyckande: Kostnaderna har i stort sett tredubblats. Nu rasar avskjutningssiffrorna, älgskadorna är trotts detta fortsatt höga. Äganderätten har beskurits genom skyhöga arealkrav, den urgamla rätten att fälla vuxen älg av egen kraft har tagits bort för 98 % av landets jordägare. Skadorna av den hybridiserade vargstammen medför att älgjakten i Värmland i höst ställs in på stora områden.

 

VVO vara eller inte vara är ute på en ny remissomgång, påpekas bör att viltvårdsområden skulle ersättas med ÄSO, licensområden eller oregistrerat område i den nya älgförvaltningen. Orsaken var

att vvo ansågs utgöra ett för stort intrång i äganderätten. Ett flertal rättsfall bekräftar att så är fallet, den enskilde markägaren ställs utan möjlighet att påverka sin egen situation, som exempel kan nämnas ett fall som fått merparten av sina föryngringsytor totalt förstörda på grund av vvo områdets egenmäktiga agerande.

 

 

Älgjaktsproblematiken

 

I grunden ligger Maria Norrfalks utredning som lovordats av Solveig Larsson som anser att den är så bra att den kan tillämpas på all jakt. Utredningens förslag var att älgjakt skulle bedrivas enbart inom ÄSO, mark utanför endast årskalv på kort tid.

 

I sista stund gick JRFs mellansvenska samrådsgrupp, med hjälp av Bernt Lindqvist till regeringen med

en begäran att licenserna skall vara kvar av äganderättsskäl. A- licenserna räddades, men B- licenserna blev förlorade. I Jakt&Jägare gick Solveig Larsson ut och kallade detta sabotage mot den nya älgförvaltningen.

 

När propositionen föredrogs i Lagrådet inskrevs att ett licensområde skall ha en årlig produktionsförmåga av en älg, som förtydligande inskrevs att om inte arealen räcker får årskalv tilldelas.

 

Riksdagsbeslutet angående den nya älgförvaltningen överlämnades till NV för utformning av föreskrifter, där beaktade inte JRF och övriga som ingick i beredningen Lagrådets skrivning att ett licensområde är grundat på att första tilldelningen är en vuxen älg.

 

1. Viltvårdsområde innehåller tvångsmedel som EU har meddelat att de inte får tillämpas, men är den

som ingår inte uppmärksam på detta, och begär överföring till ÄSO hos Lst. eller vill gå ur, förlängs

avtalet automatiskt på 10 år när det går ut.

 

2. Ett ÄSO är en frivillig överenskommelse, men ingen kan tvinga sig in, men det går att utträda när som

helst. Ansökan om registrering är kostnadsfri för ÄSO, skall alltid ske senast 31 januari, området skall

vara sammanhängande och ej överskrida ÄFO gräns.

 

3. Registrering för licensområde skall ske före 31 januari, kostnaden är max 2.300kr, ny ansökan är lika

vid tillägg, utträde är kostnadsfritt. Ett licensområde behöver inte vara sammanhängande men ej

överskrida ÄFO gräns.

 

4. Mark som är oregistrerad får obegränsat antal årskalv fällas på kortare jakttid som Lst bestämmer.

Rapportering av fälld älg skall ske inom 14 dagar från dag älg fällts. Fällavgifter fastställes av Lst. och

skall erläggas senast 14 dagar efter jakttidens utgång.

 

Registrering av ÄSO kan ansökas av ett område som är av den storleken att årlig avskjutning av minst 10 vuxna älgar, och att en tre årig förvaltningsplan upprättas och godkänts.

 

Vid registrering av licensområde har arealkrav åberopats. Lst. har efter ÄSO förslag årligen fastställt arealkrav. Kammarrätten har i dom fastslagit att arealkraven är olagliga, detta måste åberopas i varje enskilt fall vid licensansökan eftersom varje licensområde skall bedömas suveränt, och i synnerhet när det avser licensansökan när risk för avslag föreligger.

 

Jakttidens längd har NV fastslagit att den skall vara samma, för ÄSO och licensområden.

 

Wincent Kvarnrud

 

 

2016-05-25

Vargdebatten i Orsa 2016-05-23

 

Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik, hade anordnat en debatt om varg och varghybrider mellan de båda finska forskarna Kaj Granlund och Eirik Granqvist mot Olof Liberg från Grimsö.

Kaj Granlund inledde med en övertygande statistik som visade att den svensk- finska vargen är kraftigt uppblandad med olika hundraser (hybrider). Därefter höll Olof Liberg sitt anförande, som till stor del var ett försvar för att fortsätta att tillskapa en livskraftig stam av en odefinierbar blandning av varg och hund. Eirik Granqvist, som är en av världens kunnigaste forskare om vargens anatomi och beteende, fick av okänd anledning inte hålla något eget anförande, utan endast delta i debatten mot Olof Liberg.

 

Kaj Granlund (som skrivit boken ”Vargens Europa”) och Eirik Granqvist var, som alltid, sakliga och intressanta att höra. Olof Libergs inlägg i debatten var mestadels ett försvar för att med skattepengar bygga upp en skandinavisk stam av vilda hybrider mellan hund och varg.

Ett tungt vägande skäl för detta skulle vara att Kanada sedan lång tid tillbaka hade stora delar av vargpopulationen uppblandad med hundar av olika raser och färg från svart till vitt. Ändå skall alla former av bastarder mellan hund och varg klassas som ”äkta” vargar. Anledningen skall vara att alla hundar ursprungligen härstammar från vargen. Som följd därav är alla hundar att hänföra till äkta vargar enligt skandinaviska ”vargforskare”, och i förlängningen hela det politiska etablissemanget i Skandinavien och EU.

 

Angående Nordamerikas ökande problem med hybridiseringen av varg och hund (även coyote), kan inte detta vara motivering för att aktivt skapa samma problem i Sverige.

Om en farsot härjar i Nordamerika måste de, som har förståndet i behåll i Sverige, med alla medel försöka förhindra att vårt land och folk drabbas av samma farsot. Nu satsas hundratals miljoner (totalt miljarder) av skattepengar och resurser på att framavla och sprida dessa avarter i form av olika vargbastarder. Detta samtidigt som köerna till sjukvården ökar och tusentals människor årligen dör på grund av besparingar och brist på resurser.

 

Jag fyller 86 år i höst, och åkte som medlem i Folkaktionen 70 mil till debatten i Orsa. Som rådgivare till den ryska viltförvaltningen i mer än 30 år, och hedersmedlem i ryska jägareförbundet, var det min förhoppning att under ett par minuter få återspegla situationen

i Ryssland, som har ”äkta” vargar. Som bevis hade jag med mig ett skinn av en äkta rysk varg som jag skjutit på en av mina många jakten i norra Ryssland. Två gånger under kvällen bad jag att få två (2) minuter för att framföra rysk syn på vad som vi håller på med i Sverige.

I Ryssland kallar vi det för dess rätta namn – ansvarslös faunaförfalskning på folkets bekostnad. Detta inlägg på två minuter avslogs, varmed jag vägrades yttra mig. Detta,

i förening med att Eirik Granqvist snuvades på sitt inledningsanförande, väcker frågotecken om var Folkaktionen de facto står i vargfrågan.

Bernt Lindqvist

2015-12-01

Inget straff utan lag.

 

Detta stadgas i Europakonventionen artikel 7. Länsstyrelsen i Stockholm har polisanmält djurägarna på Molstabergs Säteri, för att de inte har satt upp extra vargstängsel, utöver de stängsel som erfordras för normal husdjurshållning. Det skall i sammanhanget erinras om

att det i gällande lagstiftning inte finns någon annan lag om stängselskyldighet än vad som

anges i Lag (1977:667) om ägofred. Där föreskrivs;

 

"5 § Stängsel skall vara så beskaffat, att det fredar mot större hemdjur

(hästar och nötkreatur). Prövas i fråga om visst län eller viss del av län

erforderligt, att stängsel fredar jämväl mot mindre hemdjur eller visst

slag av sådana djur, ankommer på regeringen att efter hörande av

vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift.

Sådan föreskrift äge tillämpning jämväl i fråga om stängsel, som skall hållas

i gränsen mellan det område föreskriften avser och invidliggande mark".

 

Länsstyrelsens påstående om att enskilda tamdjursägare skulle vara skyldiga att stänga

ute ”statens rovdjur”, saknar helt lagstöd. Detta är enbart statens skyldighet. Djurägarna på Molstabergs Säteri har uppfyllt de krav om stängsling av sina hemdjur som lagen föreskriver. Därmed skulle ett åtal klart strida mot Europakonventionen – ”Inget straff utan lag”.

Att svenska staten, och aktuell länsstyrelse, bränner miljarder av skattebetalarnas pengar

årligen på en sanslös vargpolitik, kan inte läggas enskilda tamdjursägare till last. De direkta

och indirekta kostnaderna för ”vargförvaltningen” sprids ut och göms undan på hundratals

konton och rubriceringar, för att allmänheten skall förledas tro att denna verksamhet nästan

är gratis. Detta sker samtidigt som hela sjukvårdsinrättningar, ambulanser, och brandbilar

i glesbygderna dras in, på grund av att det saknas ekonomiska resurser.

 

Till saken hör också, att de så kallade ”Sjundavargarna” består av en flock hundbastarder

med en gnutta inkorsade varggener. Så är även fallet med huvudparten av den ”svenska vargstammen”, där ett lysande exempel är den s.k. ”Rödluvan” som kostat skattebetalarna

minst 10 miljoner i ”förvaltningsåtgärder”. Den skandinaviska vargförvaltningen innebär

i realiteten en grov och systematisk faunaförfalskning, där varghybrider med stora inslag

av olika hundraser påtvingas den övriga faunan. I övriga världen är det väldokumenterat

att hybrider mellan varg och hund vållar avsevärt större skador och innebär ökad risk för

angrepp på människor, särkilt på barn. Sluta förfalska den svenska faunan, och att plåga

landets husdjursägare, glesbygdsbefolkning och skattebetalare, med nuvarande orimliga

och förställda rovdjurspolitik.

 

Bernt Lindqvist

Hedersledamot och rådgivare till den ryska viltförvaltningen sedan 1982.

 

2015-11-10

 

Vargprotesterna ökar.

Här återger vi ett debattinlägg i Skogsland nr. 46, 6 november 2015.

2015-11-09

Friande dom i Lillhärdalsmålet.

 

Hovrätten fastställde 2015-10-29 tingsrättens friande dom för de fem jägare som var ute för att planera en bäverjakt, men åtalades för att ha jagat varg. Polis och åklagare lade mycket tid och skattepengar på att undersöka om någon av de åtalade följt ”ett vargspår” något hundratal meter utefter en väg. Hur kunde polis och åklagare veta att det var en varg som ”spårats”? Har inte polis och åklagare läst sidan 5 och 9 i foldern ”Rovdjurens spår” utgiven av Grimsö forskningsstation, Viltskadecenter ISBN 13: 978-91-976581-1-9.

Där anges, citat;

”Vargspår är i princip identiska med spår efter stora hundar.

Spårstämplar av stora hundar och vargar går inte att skilja”.

 

Den förljugna vargpolitik svenska folket påtvingats under senare år, motiveras med att vara fast förankrad

i den svenska viltforskningen, företrädd av Grimsö och Viltskadecenter. Denna viltforskning påstår i den

30-sidiga foldern, på två ställen (sidan 5 och 9), att det inte finns någon möjlighet att särskilja spår mellan varg och hund. Ändå hävdade polis och åklagare att det var ”vargspår” som fanns på vägen där en av jägarna färdades. Varför slösar polis och åklagare miljoner av skattepengar på något som de forskare som de annars ständigt åberopar, i detta fall i tryckt skrift, förklarat att vargspår och hundspår är omöjliga att åtskilja? Det var både möjligt och troligt att det var grannens, eller de åtalades hund, som gjort spåren.

 

Som jämförelse kan konstateras att ryska forskare och jägare inte har några svårigheter att skilja på varg

och hundspår. Förmodligen beror detta på att det i Ryssland är fråga om äkta vargar (canis lupus lupus),

och i Sverige varghybrider (hundbastarder). Det kan även förklara tjatet om ”inavel”, där buruppfödda

hybrider påstås ”berika” den biologiska mångfalden.

 

I det tilltagande förfallet av den svenska rättsstaten, kan en eventuell förklaringen sökas i förhållandet

att de inblandade (forskare, myndigheter och politiker) är medvetna om de falsarier som pågått sedan

1980-talet med illegal utsättning av buruppfödda varghybrider. Nu verkar alla, var och en på sitt håll, försöka förhindra att sanningen skall komma fram. Även domstolsväsendet verkar vara smittat av ”vargsektviruset” då domstolarna, trots de helt friande domarna, ändå i domskälen misstänkliggör de frikända. Misstankar

som de frikända inte har någon möjlighet att skaka av sig, och som polisen kan ta som intäkt för vapenkrångel. Detta strider mot Europakonventionen artikel 7, och är ovärdigt en civiliserad rättsstat.

 

Förbundet Rättvis Jakt är ensamma om att våga kräva sanningen på bordet, och att svenska folket får

en korrekt information om vad som verkligen skett och sker i vår natur och vårt samhälle. Den förda ”vargpolitiken” kostar redan det svenska folket miljardförluster årligen, oftast gömda under andra konton

och rubriker. Detta integrerar en samhällsskadlig anarki. Svenska skattepengar och enskildas resurser

skall användas till nyttiga ändamål och folkets välfärd, inte till fördold samhällsskadlig verksamhet,

fjärrstyrd av diffusa sekterismer.

 

Bernt Lindqvist

2015-09-27

 

Informationsmöte om Varg i Nykvarn

Vi önskar alla hjärtligt välkommna till Nykvarns Centrum, fri entré.

Kaj Granlund

Kaj Granlund

 

Hedersmedlem

i

Förbundet Rättvis Jakt

 

Vid årsmötet den 1 augusti 2015 utsågs

Kaj Granlund, Finland, enhälligt till hedersmedlem i Förbundet Rättvis Jakt, vilket Kaj upplevde som hedrande och tacksamt accepterade.

 

Hedersmedlemskapet motiveras med att Kaj Granlund nerlagt ett enastående och betydande arbete, helt i förbundets anda, att ta fram fakta om varg, och att samla detta i boken ”Vargens Europa”.

Kaj Granlunds skapelse, boken Vargens Europa, är den första och enda publikation som tar upp och utförligt redovisar vargen som art, genetik, hybridisering, beteende, sjukdomar och mycket mera. Boken är skriven på svenska, och kommer att översättas på andra språk.

 

Här kan bokens första kapitel läsas

Läs mer...

 

Vi önskar Kaj Granlund all framgång att med fakta, avslöja de falsarier som utgör grunden för EU,s och Sveriges nuvarande sanslösa rovdjurspolitik.

 

Kaj Granlunds tidigare publikation Från gråvarg till hybrid från 2013 finns sedan tidigare på hemsidan.

Läs mer...

 

Styrelsen

 

Kallelse till FRJ:s årsmöte för 2014

 

Plats: Lerhaga gård, Södertälje

 

Tid: kl 13.00, den 1 augusti 2015

 

Anmälan: Senast den 25 juli

 

Till e-post adress: linnea@forbundetrattvisjakt.se

 

 

2015-07-18

Stoppa den nya jaktmyndigheten

 

Med knapp majoritet beslutade riksdagen att uppdra åt regeringen att tillskapa en ny fristående jaktmyndighet. Syftet med denna nya myndighet har motiverats med att jakten därigenom skulle kunna förstärkas. Vilken makt? Myndighetens makt över jakten? Var det inte tillräckligt att 98 % av Sveriges bönder 2012 miste sin grundläggande rätt att skjuta vuxen älg på sin egen mark? Varje lagändring som tillkommit efter 1937 har medfört minskad rätt för den enskilde markägaren att råda över sin fastighet och att bedriva näringsverksamhet. Samma förhållande gäller de myndigheter som har tillkommit och som till stora delar har som uppgift att detaljstyra och reglera böndernas och husdjursägarnas liv och verksamhet. Med miljöbalk, strandskydd, lagar om vattenverksamhet, dikningsförbud, djurförbud, reservatsbildningar, rovdjurspolitik, för att nämna några, har landets enskilda bönders och skogsägares enskilda rätt malts sönder. Att den nya jaktmyndigheten skall fullfölja pulvriseringen av den enskilda jakträtten är uppenbar. Kostnader i miljardklassen för uppbyggnad och drift av en helt ny jaktmyndighet, kommer i förlängningen att belasta landets jakträttsinnehavare och jägare, helt omotiverat.

 

Trots de brister som på senare år förekommit i hänsynstagande från Skogsstyrelsens sida i enskilda fall i så kallade skyddsärenden, framstår ändå Skogsstyrelsen som den klart bästa i fråga om myndighetsutövningen inom den agrara sektorn. Skogsstyrelsen är sedan lång tid tillbaka en väletablerad central myndighet med ett hundratal regionkontor runt om i landet.

Om riksdagen skall envisas med att byta huvudman för den svenska jakten, behövs ingen ny myndighet. Flytta

då över alla jakt och viltvårdsfrågor till Skogsstyrelsen. Där finns redan en myndighet med stor kompetens inom detta speciella område.

 

Se i övrigt nedanstående debattartikel publicerad i Land Skogsland 2015-07-17 (111 000 ex).

 

2015-04-21

En levande landsbygd.

 

En livskraftig landsbygd är grundläggande för Förbundet Rättvis Jakts målsättning och verksamhet. Att jakten och viltvården är en mycket viktig del av vår livsmiljö, återspeglas redan i vårt namnval – Förbundet Rättvis Jakt. Därtill avslöjar vårt namnval att starka krafter, allt från forntid till nutid, strävat att ta över de svenska böndernas jakträtt och de värden och förutsättningar de representerar för en levande landsbygd. Den havererade rovdjurspolitiken, och kaoset med det nya älgjaktssystemet som drabbat tiotusentals markägare och jägare, är tunga exempel av konkreta problemområden som vårt förbund arbetar med.

 

Insamling av faktauppgifter, konsekvensanalyser och uppföljning av hur de olika myndighetsbesluten

och ökad byråkrati påverkar glesbygdsbefolkningen och dess näringar har prioritet. Med ledning av dessa parametrar från verkligheten, försöker förbundet på olika nivåer, och med direkta och indirekta åtgärder, påverka myndigheter och politiska beslutsorgan. Utöver den officiella verksamhet förbundet bedriver gentemot de beslutande samhällsorganen, lämnar förbundet även direktinformation till enskilda politiker och myndighetsutövare om vad som händer i verkligheten, utanför maktelitens betongmurar.

 

Pågående utarmning av böndernas jakträtt och ökande vargstam (hundbastarder) är bara en del av glesbygdens problem. Det skydd för enskild äganderätt och personlig integritet som är fastställd i internationell lagstiftning, FN-stadgan och Europakonventionen, har Sveriges regering och riksdag satt ur kraft med diverse allmänt hållna undantag, utan substans eller begränsning. Med dessa undantag i den svenska grundlagen, har regering och riksdag i praktiken förvandlat både den internationella lagstiftningen, och den nationella svenska lagstiftningen, till någon form av diffusa ”rekommendationer” utan distinkt rättskraft.

 

Regeringsformens 2:15, som skall garantera den enskilda rättens okränkbarhet, har försetts med två undantag; ”allemansrätten” och ”angelägna allmänna intressen”. Då ingen begränsning i grundlagen anges för dessa båda undantag, gäller ”allemansrätten” och ”allmänna intressen” all mark, åkrar, skogar, vägar, sjöar och vattendrag. Den enskildes skydd inskränker sig i bästa fall till hans hus och trädgård. Detta framgår bl.a. av förarbetet till ”knivlagen”. När bonden och gårdens folk lämnar gårdsplanen är de ”lovligt byte”, vilket det famösa HD-beslutet i mål nr B 321-14 (knivmålet) bestyrker. Där bötfälldes en skogsägare för ”brott mot knivlagen” då han var på väg att laga sin trasiga skogsmaskin i sin egen skog. ”Brottet” var att han hade ett par knivar bland verktygen i sin bil. Att knivarna var nödvändiga för reparationen av skogsmaskinen, var för det svenska rättssystemet betydelselöst. ”Gärningsmannen” hade bevisligen innehaft kniv på ”allmän plats”, så mannen dömdes i tingsrätt, hovrätt och nekades prövningstillstånd av HD. Listan på rättsövergrepp kan göras oändlig. Med dessa undantag i grundlagen, har riksdagen i praktiken delegerat både lagstiftning och rättsskipning till landets hundratusentals byråkrater på olika nivåer

 

Nyligen fastslog en domstol att ett knädjupt backdike i en åkerkant var ett ”vattendrag” i miljöbalkens mening. Domstolen konstaterade att det inte var nödvändigt att det fanns något vatten i diket. Som konsekvens av detta, gäller lagen om strandskydd och skyddszon numera även landets åkerdiken.

 

Skyddet av kärr och ”våtmarker” skall ökas till varje pris. Detta medan forskarna varnar för att klimatförändringarna hotar att dränka stora delar av Sverige. Tusentals markägare har totalt nyttjanderättsförbud på sin egen mark, på grund av att länsstyrelsen satt upp hans mark som tänkbar

för framtida reservatsbildning. Någon ersättning får inte markägaren under ”utredningstiden” som kan

ta 5 – 10 år eller stundom ännu längre.

 

Lagar är nödvändiga i ett rättssamhälle. Men deras innehåll och tillämpning måste vara till nytta för oss alla i både stad och land. Så är dock i nuläget ofta inte fallet. Listan på enskilda som drabbats av myndigheternas subjektiva rättstillämpning kan göras oändlig. Detta bör stämma till eftertanke. Hur skall det bli i framtiden – och vem försöker vända den nuvarande trenden åt rätt håll? Det finns ett flertal stora riksorganisationer i Sverige som påstår sig tillvarata och värna om äganderätten och jägarnas intressen, men vad har de gjort? Kolla offentliga handlingar vid de olika myndigheterna som hanterar äganderättsfrågor och jakt. Då kan du själv se, att sammanslutningarna till stora delar medverkat till den destruktiva rättssituation vi har i dag.

 

Förbundet Rättvis Jakt vägrar att ta emot bidrag från stat, kommun, eller företag. Därmed är vi helt obundna och kan ta upp och driva de angelägna frågor, som verkar vara tabu för andra.

Om du som läser dessa rader inte är medlem i FRJ, gör slag i saken och bli medlem och ta med din familj och dina vänner. Vi jobbar helt ideellt, och medlemsavgiften kan då hållas så låg som 100 kr per år – vilket motsvarar c:a 1 kg kött, 7 liter bensin, eller två 6-pack folköl.

 

Avslutar med ett konstaterande, att det inte bara är staten och byråkraterna som vållar problem för glesbygden och dess näringar. Återger här en notis ur tidningen Land Landbruk nr 17, där man redovisar att bonden endast får 13 % av den krona vi konsumenter betalar för den mat bonden producerat. Bonden skall hålla marken, han skall hålla djur och maskiner, utsäde och foder, el, drivmedel och andra driftskostnader, samt allt arbete söndag som vardag. För detta får han nöja sig med 13 öre av varje krona vi betalar för vår mat. Liknande situation gäller för landets yrkesfiskare, som får en spottstyver för den fisk vi handlar dyrt i affären. Hur kan sådant vara möjligt i dagens samhälle? Lagen om diskriminering måste utökas till att gälla även landets jägare och glesbygdsbor, och även deras livsviktiga näringsutövning.

 

Bernt Lindqvist

 

Nedan kommer klippet från Land Lantbruk 17 april 2015

 

2015-04-20

Vår i tjäderskogen.

 

Med våren aktiveras livet i våra skogar och marker. Detta gäller i hög grad även för våra skogsfåglar, där de ännu finns kvar. I södra delarna av landet blir det allt färre som kan höra orrarnas bubblande spel på myrar och berg.

 

Tidigare på våren är det som regel bara tupparna av orre och tjäder som agerar på spelplatserna. Men i mitten av april brukar även hönorna komma med i spelet.

 

Vi återge här en gammal jägarregel som säger;

 

”Den 20 april, då spelar tjädern vilket väder det vara vill”.

 

En varm vårhälsning till alla våra medlemmar

 

Linnéa och Roger Palmquist

 

2015-04-09

Margot Wallström (s): Du och dina kollegor sitter i glashus och kastar sten.

 

En stor majoritet av politikerna, med utrikesminister Margot Wallström (s) i spetsen, har ylat likt ulvar

mot Saudiarabien för dess hantering av mänskliga rättigheter. Riksdagens minoritet har generat hållit med, men menat att man på grund av ekonomisk egennytta inte ska säga sådant högt. Politikerna

tycker sig nog vara representanter för det enda sanna och goda, i det av dem styrda mönsterlandet Sverige. Sedan hötter de med fingrarna åt araberna. Men detta är fel.

 

För dagens Sverige är inget idealt land när det gäller respekt för medborgarnas fri- och rättigheter.

Långt därifrån. Påtagligast gäller det medborgarnas ekonomiska fri- och rättigheter. Och särskilt uttalade är missförhållandena på fastighetsrättens område. För trots att vänsterpartierna är tungt belastade av sina många historiska skamfläckar, har den avgångna Allians-regeringen härvidlag varit särskilt ondskefull. Vi kan bara tänka på vägrätten. Utöver vad som behövs för vägbank, dike och så vidare, sträcker sig vägrätten metervis in på angränsande mark, såsom skog, åker etc. År 2012 förlorade fastighetsägarna rätten till det ekonomiska utfallet från denna mark. Sammantaget rör det sig om utomordentligt stora arealer som regeringen Reinfeldt socialiserade. Och precis som är fallet vid vid klassiskt kommunistiskt förtryck, betalades ingen ersättning till markägarna.

 

Men som sagt, Socialdemokraterna har ingalunda rena händer. Tänk bara på situationen vid en expropriation. Under en av deras tidigare maktperioder fråntogs fastighetsägarna rätten till ersättning

för så kallade ”förväntansvärden”. Med detta kryptiska ord menas sådana tillgångar som hör till marken, men som ägaren ännu inte utnyttjat. Exempelvis oöppnade grustäckter, stenbrott och så vidare.

 

Sedan har vi strävan efter utökad statlig kontroll över enskild mark, via förment goda ändamål. Exempel härpå är nationalparker, naturreservat, kulturreservat, riksintresse, natura 2000, landskapsbildsskydd, djur- och växtområdesskydd, samrådsområden, strandskydd, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, biotopskyddsområde, naturminne och biosfärområden. Genom sin utomordentligt överdrivna mängd och omfattning samt byråkratins empatilösa tillämpning av reglerna, har skyddsområdena blivit ett gissel för landsbygdsbefolkningen.

 

Så kommer vi då till jakten. Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna sölade här

ner sig ordentligt under sin senaste regeringstid. Detta genom att åstadkomma ett ”all time high”

i kränkning av äganderätt.

 

På 1600-talet tog staten jakträtten från bönderna. Istället jagade sedan staten och framför allt adeln fritt på deras gårdar. När Gustav III 1789 drev igenom kungligt envälde med stöd av de ofrälse stånden, fick bönderna i gentjänst tillbaka jakträtten på sina gårdar. Sedan dess har svenska fastighetsägare kunnat jaga vuxen älg på sin mark till och med 2011. För år 2012 miste 95 % av fastighetsägarna den rätten.

 

Så nu är vi på jaktens område i väsentlig mån tillbaka till 1600-talets skräckvälde.

 

Under detta århundrade tillämpades i Sverige en gammaltestamentlig straffrätt, som var mycket blodigare, grymmare samt mera frånstötande än vad som är fallet med de sharia-straff som dagens saudier tillämpar. Men till skillnad från vad som är fallet i Sverige, respekteras den enskildes äganderätt minutiöst i Saudiarabien.

 

Leif A Westbom

Förbundet Rättvis Jakt

Informationsmöte

VARGSTAMMEN ÖKAR OCH ÄGANDERÄTTEN MINSKAR

 

Förbundet Rättvis Jakt håller Informationsmöte i Baggbron, Skinnskatteberg 21 mars kl.12.00

 

Ämne:

Fakta om Varg och äganderätten bl.a.

 

Plats:

Skolan i Baggbron, Skinnskatteberg

Lördag 21 mars kl 12.00

 

Medverkande:

Bernt Lindqvist m. fl.

 

Fika till försäljning.

 

Vägbeskrivning:

Baggbron ligger vid väg 233 mellan Skinnskatteberg och Malingsbo

 

Länk till Baggbrons hembygdsförenings hemsida

 

 

Välkomna

Skadestånd för obefogat vapenbeslag.

 

Justitiekanslern JK har 2015-02-17 beslutat om skadestånd på 32 000 kr till en jägare, för att polisen utan saklig grund beslagtog hans vapen och vägrade lämna tillbaka vapnen.

Bakgrunden var att länsstyrelsen i Gävleborgs län hade beslutat att anmälan om fälld björn skulle anmälas inom en timme till länsstyrelsen. Jägaren sköt en björn första jaktdagen strax innan lovliga tiden på dagen gick ut (två timmar före solens nedgång). Året innan hade samme jägare skjutit en björn och anmält den omedelbart. Då hade länsstyrelsens kontrollant sagt att det inte var någon brådska. Detta hade jägaren i minnet, och björnen var ju fredad på natten, så jägaren ringde in sin anmälan innan soluppgången följande dag. Men länsstyrelsen polisanmälde jägaren för jaktbrott.

 

Husrannsakan skedde och samtliga vapen och tillbehör beslagstogs. Polisutredning startades med motivering att jakten hade avsett ett särskilt skyddsvärt vilt tillhörande ”statens vilt”.

 

Åklagaren drev det påstådda jaktbrottet till tingsrätt och hovrätt. Under tiden överklagade jägaren vapenbeslaget, men förvaltningsrätten följde deras grundprincip i vapenärenden, att polisens egenkonstruerade lagstiftning inte kunde ifrågasättas, och avslog jägarens överklagande i beslagsärendet.

 

När jägaren hösten 2010 blev åtalad för brott mot jaktlagen, begärde han att få Bernt Lindqvist (Förbundet Rättvis jakts nuvarande ordförande och förbundsjurist) som offentlig försvarare. Som försvarare konstaterade Bernt Lindqvist att länsstyrelsens beslut stred mot regeringsformen och jaktförordningen , och att beslutet om en timmes anmälnings tid inte fick tillämpas enligt regeringsformen 11:14. Jägaren friades av en enig tingsrätt, och en likaledes enig hovrätt som i ett särskilt tillägg konstaterade att länsstyrelser och andra myndigheter inte får åsidosätta överordnad lagstiftning vilket länsstyrelsen gjort i detta fall.

 

Sedan hovrättens dom vunnit laga kraft, vägrade polisen att fatta nytt beslut i beslagsärendet.

För att få ett överklagningsbart beslut, tillskrev Bernt Lindqvist rikspolischefen och begärde ett centralt ingripande. Efter några dagar kom ett nytt beslut om att beslaget skulle bestå och vapenlicenserna återkallas. Detta beslut överklagades omedelbart, till förvaltningsrätten som biföll överklagandet. Nu var polisen tvingad att häva beslaget, men skrev en ”erinran” med hot om att björnjägarens vapen skulle kunna beslagtas vid ett senare tillfälle.

 

2013-08-20 inlämnade Bernt Lindqvist, för björnjägarens räkning, en anmäla till justitiekanslern JK med skadeståndskrav mot staten. Denna anmälan återfinns på denna hemsida under Yttrande till JK.

 

JK,s beslut i sin helhet återfinns under Justitiekanslerns beslut.

2015-02-19

Förbundet Rättvis Jakts inlaga till Naturvårdsverket.

 

2015-02-03

 

Begäran om ändring av Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2011:7.

 

Vid införandet av det nya älgjaktssystemet var huvudmotivet att älgskadorna på ungskog skulle reduceras till ett minimum och att administration och kostnader för älgjakten avsevärt skulle minska. Skogsägarna utlovades att få det totala inflytandet och bestämmanderätten över älgjakten, och därmed kunna begränsa betesskadorna på sina respektive fastigheter. Vad har hänt under de tre år som det nya systemet pågått? Då trenden och utfallet är likvärdigt för hela landet, kan Västra Götalands län återspegla riksgenomsnittet.

 

Länsstyrelsen i Västra Götaland har, med hänvisning till Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2011:7, vägrat tusentals markägare att jaga vuxen älg på sin egen mark. Enbart i Falköpings kommun vägras markägare med drygt 30 000 ha att jaga vuxen älg på sina licensområden. Till detta skall läggas de stora markområden som helt vägras registrering som licensområde. Från att tidigare ha haft rätten att råda över älgjakten, och därmed kunna begränsa älgskadorna, har stora delar av skogsägarna blivit rättslösa.

 

Den utlovade förenklingen och kostadsminskningen har resulterat i en extrem byråkrati som de enskilda skogsägarna inte kan påverka. Kostnaderna har ökat med över 300 %. Registreringsändring kostade tidigare 750 kr, mot i dag 2 300 kr. Fällavgiften var tidigare för vuxen älg 350 kr, mot i dag 850 kr. Tidigare utgick ingen fällavgift för älgkalv, mot i dag där en fällavgift för älgkalv om 100 kr infördes med det nya älgjaktssystemet 2012.

Tidigare började en A-licens med en vuxen älg. I proposition 2009/10:239 sidan 41 anges helt klart att detta förhållande skall tillämpas även med det nya systemet. Om detta skrev Lagrådet ett särskilt yrkande, att det i lagstiftningen för att undvika missförstånd skall anges i lagen utformas så att grundtilldelningen skall vara "minst en älg“. Att som nu är fallet, landets länsstyrelser åberopar NFS 2011:7 att licensområde för vuxen älg skall medge en årlig avskjutning av två älgar, en kalv och en vuxen, saknar helt lagstöd. NFS 2011:7 är klart lagstridig och skall enligt Regeringsformen 2:14 inte få tillämpas.

 

Skogsstyrelsen har på senaste tiden slagit larm om stora och ökande älgskador på ungskog.

Detta är en följd av att länsstyrelserna med hänvisning till det nya älgjaktssystemet vägrar uppskattningsvis 98 % av landets markägare att jaga vuxen älg på sina egna fastighet. När praktiska möjligheter föreligger försöker fastighetsägare att samverka för att få fälla en vuxen älg. Ofta är inte detta möjligt. Försöken till tvångsvis samverkan har till stora delar misslyckats och förvärrat de lokala älgskadorna på gröda och ungskog. Därtill strider de tvångsmedel som nu används mot både svensk grundlag och överordnad internationell rätt.

 

Det är total orimligt att Naturvårdsverket har en föreskrift i NFS 20011:7 som är klart lagstridig och som enligt svensk grundlag (RF 2:14) inte får tillämpas. Förbundet Rättvis Jakt yrkar att Naturvårdsverket omgående ändrar ifrågavarande föreskrift i enlighet med Riksdagens beslut som omfattar vad som kart anges i proposition 2009/10:239 sidan 41.

 

 

Förbundet Rättvis Jakt

 

Bernt Lindqvist

Ordförande och förbundsjurist

 

2014-12-31

NYTT ÅR – NYA TAG

 

Nytt år brukar ge förväntningar om nya friska tag för hela folkets bästa. Med beaktande av vad stora delar av svenska folket fått uppleva under det gångna året och åren dessförinnan, är risken påtaglig att de ”nya tagen” kommer att resultera i ännu större misstag i fråga om urholkningen av landsbygdsbefolkningens livsbetingelser och deras äganderätt och rätt att råda över sin jord, skog och jakten på egen mark.

 

Den förda rovdjurspolitiken är ett av många exempel på närmast totalt misslyckande med den så kallade ”adaptiva förvaltningen”. Björnjakten har varit så begränsad att Sverige de senaste åren begåvats med regionalt världens tätaste björnstam. Detta har medfört att björnarna varit nödsakade att själva reglera sin population, genom att björnhanar bitit ihjäl ungar i ökad utsträckning, och även i några fall honor som försvarat sina ungar.

 

Jakten på lodjur har länge varit så restriktiv att lodjuren kunnat föröka sig i sådan utsträckning att dess basföda, som utgörs av rådjur, drastiskt minskat till en spillra i stora delar av landet. Detta scenario förutsåg landets jägare, som lever ”mitt i naturen” på ett tidigt stadium och yrkade på ökning av licensjakten för lodjur. På annan plats av denna hemsida kan du läsa en analys av författaren till dessa rader, under rubriken ”Rovdjur och biologisk mångfald”. Som så ofta i fråga om de stora rovdjuren, talade jaktens och viltvårdens förespråkare för döva öron. Statsmaktens oförmåga att ta till sig verkligheten och saklig information, har nu medfört att rådjursstammen i många områden inte längre är jaktbar och att lodjuren saknar sitt naturliga bytesval. Resultatet är att lodjursstammen halverats i sina tidigare kärnområden på grund av svält. Framförallt har svälten drabbat unga lodjur och lodjurshonor som på grund av näringsbrist inte kunnat föröka sig. Påståendet om att svenska myndigheter är framgångsrika när det gäller att skapa ökad ”biologisk mångfald” via rovdjurspolitiken skorrar falskt även vad som gäller lodjuren. Snart har vi bara en spillra av både rådjur och lodjur.

 

Det vi kan konstatera skett med björn och lodjur, gäller i ännu högre grad för vargen. I förening av vargpolitiken och det nya centralstyrda älgjaktssystemet kommer älg och varg gå samma öden till mötes. Jägarna får avstå från älgjakten för att vargen skall ha någon mat. Markägarna tvingas acceptera skadorna på gröda och skog för att v ara fodervärdar för en älgstam som staten kräver för en allt större vargstam – bestående av förvildade hundhybrider. Jägarna mister sin värdefullaste jaktresurs älgen. Markägarna mister sin inkomst av älgkött och jaktarrenden, men drabbas fortfarande av älgskadorna helt utan någon ersättning.

 

Förbundet rättvis jakt är helt obundet av politik, myndigheter och andra organisationer. Därmed är vi oförhindrade att förundra oss över vad andra beslutar och vidtar för åtgärder. Det senaste tillskottet av politiska saltomortaler utspelades under årets sista dagar. Med motiveringen att förhindra majoritetsstyre (vågmästarroll) skrev de sex dominerande partierna under ett mångårigt avtal om garantier för att de själva skall kunna regera och styra och ställa i Sverige oavsett vilken minoritetsregering de framdeles förhandlar fram. Att delar av svenska folkets utsedda representanter i riksdagen inte skall medges att diskutera och försöka framföra sina väljares åsikter och önskemål är förunderligt, särskilt då motivet an ges vara att förstärka minoriteternas ställning i samhället. Därmed har inte Förbundet Rättvis Jakt tagit ställning för eller emot någon politisk inriktning, bara förundrats över hur besluten i regering och riksdag i fortsättningens skall tillkomma över huvudet på svenska folket.

 

Under det gångna året har Förbundet Rättvis Jakt försökt att företräda medlemmarna och förbundets målsättning genom skrivelser, analyser och förslag i frågor om jakt och äganderätt till bl.a. regering, riksdagsledamöter och myndigheter. Några enskilda medlemmar kar vi även haft möjlighet att företräda i enskilda ärenden under året. Ett exempel är den anmälan till Europadomstolen som avsändes på årets näst sista dag.

 

Du kan ta del av denna anmälan om du klickar här!

 

Styrelsen för Förbundet Rättvis Jakt tillönskar alla medlemmar och läsare av denna hemsida

ett riktigt

 

GOTT NYTT ÅR

 

Förbundets nya avdelning i Dalsland

 

Den 11 november bildades förbundets första lokalavdelning, vars område är Dalsland.

 

Ordförande i interimsstyrelsen är Christer Bernlo från Råggärd. Kjell Knape, Vårvik blev vice ordförande och Leif A Westbom, Ödeborg, ledamot.

 

Den nya avdelningen ska bland annat bevaka jaktfrågor utifrån ett dalsländskt perspektiv

gentemot länsstyrelsen och andra statliga myndigheter, domstolar, kommuner samt lokala

politiker.

 

Härutöver ska avdelningen kunna delta i den jaktdebatt som är av betydelse för Dalsland.

Avsikten är att det första årsmötet ska hållas i slutet av mars.

 

Leif A Westbom

 

2014-12-01

Friande dom i ”Lillhärdalsmålet”

 

Efter mer än 2 ½ års utredanden och slöseri med skattebetalarnas pengar kom så den friande domen onsdagen

26 november 20014. Bakgrunden var att fem personer (utan brukbara vapen) den 6 maj 2012 hade begett sig ut för att titta om det fanns några bävrar i grannskapet för en planerad bäverjakt med danska jaktgäster någon dag senare.

 

Då ingrep några efterföljare till medeltidens byfogdar, i form av länsstyrelsens ”naturbevakare”. Dessa skatteavlönade bevakare av den svenska landsbygdsbefolkningen trodde sig ha avslöjat ett grovt jaktbrott i form

av planerad vargjakt. Några minuter senare var polishelikoptern i luften och polisbilar på väg mot den förmenta brottsplatsen. De fem ortsborna som var ute och tittade efter bäver greps och häktades. Husrannsakan gjordes

i deras hem där bl.a. männens samtliga vapen och ammunition beslagtogs. Efter att ha suttit häktade och sedan

varit frånhändade sina jaktvapen och annan egendom, bl.a. en motorsåg (?) kom så tingsrättens friande dom efter mer än 2 ½ års kränkningar och lidanden för de drabbade och deras familjer. I kombination sunt förnuft och rättssäker bedömning, frikändes de fem åtalade.

 

Befriad från allt ekonomiskt ansvar och besjälad av doktrinen att alla, utom åklagare och poliser är presumtiva brottslingar, utropade genast åklagaren Åse Schoultz segervisst att hon ska överklaga domen. I Dalarnas Tidning beklagar sig polisens talesman Anders Stikå över att polisen har otillräckliga resurser. Att resursbristen kan bero på sanslöst slöseri med förföljelse av hederliga skattebetalare, finns tydligen inte i ansvariga politikers eller byråkraters tankevärld. Hittills har Lillhärdalsmålet kostat uppskattningsvis 3 – 4 miljoner skattepengar. Förutom de kostnader och förluster som de oskyldigt gripna och åtalade drabbats utav.

 

Som jämförelse återgavs nyligen i massmedia ett exempel där en handikappad åldring bara får en (1) minuts hjälp med sin mat, resurserna (skattemedlen) räcker inte till mer en denna enda minut. Brist på allmänna medel anges även som motiv för att både ambulanser och brandbilar försvinner från den svenska landsbygden. En annan jämförelse med storpolitisk komik var att Sveriges utrikesminister, dagen efter domen i Mora tingsrätt, vid ett statsbesök i Ukraina utlovade extra ekonomiskt stöd till nöden i det krigshärjade landet med 10 miljoner kr.

I praktiken en summa motsvarande vad svenska statens brände vid helikopterflygningar av en enda vargbastard (Rödluvan). När den svenska överheten inte har förstånd att skämmas över sin sanslösa hantering av svenska folkets skattepengar, flyttas skammen och misstroendet över till svenska folket både vad gäller inhemsk missär och internationell nödsituation.

 

När våra företrädare i riksdagen uppenbarligen inte vågar inse sanningen om vargproblemen,

utan gömmer sig som skrämda kaniner i riksdagshusets labyrinter, måste vi vanliga medborgare och skattebetalare ryta till så att det överröstar Stockholms ströms porlande brus.

 

Som medlemmar i Förbundet Rättvis Jakt är det både vår demokratiska rätt och plikt att med all den kraft vi förmår, arbeta för en förändring av hittillsvarande vanvettiga rovdjurspolitik.

 

Bernt Lindqvist

2014-11-29

 

Artikel i Dalslänningen publicerad 2014-11-07.

2014-10-22

 

Förbundet Rättvis Jakt håller Informationsmöte i Dalsland 6 nov kl.19.00

VARGSTAMMEN ÖKAR OCH ÄGANDERÄTTEN MINSKAR

 

Detta blir huvudtema för ett informationsmöte i Järbo Allhem den 6 november 2014 kl.19.00.

 

Efter flera hundra års ansträngningar var vargen helt utrotad i Skandinavien 1960 - 1980. Därmed existerar ingen ”ursprunglig svensk vargstam”. De ”invandrade vargar” som plötsligt befann sig i Värmland i början av 1980-talet, var illegalt utsläppta korsningar mellan varg och hund (hybrider). De kom från svenska djurparker, där exempelvis en varghybrid gick hem till Skånes djurpark från Värmland tre gånger, innan den avlivades. Flera avelshägn för varg fanns vid denna tid på olika platser i Sverige. EU och svenska regeringen och riksdagen hänvisar till Bernkonventionen när de påtvingar den svenska landsbygden en nyetablerad ”vargstam”. Samtidigt förtiger de att Bernkonventionen anger att hybrider mellan varg och hund skall avlivas. Politikers och myndigheters kompakta motstånd mot återkommande krav om en opartisk utredning hur vargen återuppstått i Sverige, är ett exempel på att Wilhelm Mobergs beskrivning av den svenska rättsrötan – i dagsläget fortfarande är högaktuell.

 

Genom statsbidrag och andra förmåner är landets stora riksorganisationer bakbundna och kan inte företräda sina medlemmar när det verkligen gäller. Detta ok har inte Förbundet Rättvis Jakt som är helt fristående och oberoende. Vårt förbund håller i samverkan med opartiska forskare på att försöka få fram fakta om den svenska vargens återuppståndelse. Samtidigt kräver vi att de illegalt utsläppta vargarna/hybriderna omgående skall bort från svenska skogar. Våra förfäders ansträngningar som gav oss ett vargfritt land skall fullföljas.

 

Den äganderätt och rätt att förfoga över sin egendom som våra förfäder tillkämpade sig med tillkomsten av 1734 års lag, samt om jakten på egen mark 1789, är nu på väg att successivt utplånas. En noggrann analys av pågående förändringar av svensk lagstiftning och den praktiska rättstillämpningen visar klart en accelererad förskjutning mot det system av statlig centralstyrning i stort och smått som plågade våra grannstater i öster fram till ”järnridåns” fall 1989 – 1990. Den som läser Land Lantbruk och Skogsland kan konstatera att allt fler utövare av jord- och skogsbruk drabbas av stora ingrepp i deras näringsutövning. Det gäller i ökande grad bl.a. djurhållning, dikning, skogsbruk, reservatsbildningar och jaktutövning. Som exempel kan nämnas den skogsägare som dömdes för olaga ”skogsdikning” för ett 30 cm djupt och 17 meter långt traktorspår på en basväg i skogen. Eller den skogsägare som dömdes till skadestånd till en tomtägare för att skogsägaren satte upp den gränsmarkering mellan fastigheterna som tomtägaren olagligt tagit bort. Eller den skogsägare som dömdes av tingsrätt, hovrätt och HD för att han hade en kniv bland sina verktyg i bilen när han var på väg till sitt skogsskifta för att laga en trasig skogsmaskin. Eller att 98 % av landets markägare 2012 förlorade sin lagliga rätt att jaga vuxen älg på sin egen mark. Denna lista kan göras oändligt lång. Om inget radikalt görs stryps den svenska landsbygden och dess näringar.

 

Den 6 november 2014 anordnar Förbundet Rättvis Jakt ett informationsmöte i Järbo Allhem.

Mötet börjar kl 19.00 Förbundsjurist Bernt Lindqvist inleder mötet. Han har medverkat vid tillkomsten av den svenska jaktlagstiftningen, bl.a. som enmansutredare till den samordnade älgjakten som kom 1976. Han har även varit rådgivare till den ryska viltförvaltningen sedan 1982 och har långvarig erfarenhet av varg och vargjakt från Ryssland och Nordamerika.

 

Varmt välkomna att ta del av informationen och att uttrycka era åsikter och önskemål.

 

Linnéa Palmquist

2014-10-08

Årsmöte för 2013

 

Information från FRJ:s Årsmöte för 2013, som hölls den 27 september 2014,

finns på sidan mötesinformation.

 

Följ länken till info.

Valet och kvalet 2014.

 

Det nordiska folket är sedan historisk tid kända som tålmodiga och föredragsamma. Uppror och storstrejker

har varit mindre förekommande än i övriga Europa. Några gånger har dock de styrande i landet gått för långt

och utlöst lokala protestaktioner, som exempelvis Dackefejden och Ådalskravallerna. Detta innebär inte att

stora delar av svenska folket varit nöjda med de politiska partierna och den politik de fört under olika maktkonstellationer. Som Rättvis Jakt har påtalat i olika medier, har klyftan mellan svenska folket och statsmakten successivt ökat. Detta gäller särskilt landsbygdsbefolkningen och deras näringar och livsbetingelser. Under de senaste åren har den enskilda äganderätten försvagats. Som exempel har 98 %

av markägarna förlorat den grundläggande rätten att skjuta en vuxen älg på sin egen mark. En skogsägare

som var på väg att laga sin skogsmaskin har av Högsta Domstolen (HD) dömts till böter för att han hade en

för reparationen nödvändig kniv bland sina övriga verktyg i bilen. Illegalt utsläppta varghybrider (bastarder)

tillåts öka okontrollerat så att både husdjurshållning och jakt är omöjlig att bedriva i allt större delar av landet. Listan kan göras oändligt lång.

 

Förbundet Rättvis Jakt är helt fristående från alla politiska partier och myndigheter. Detta skapar en närmast unik möjlighet att kunna återge verkligheten, utan risk för repressalier i form av indragna statsanslag som andra riksorganisationer ständigt måste ta hänsyn till. Vår granskning kan därför göras utifrån reellt praktiska och rättsliga utgångspunkter.

 

Vad gav då riksdagsvalet 2014?

Den påtagligaste effekten på valvakan och tiden därefter är att sju partier skyller sina fatala misstag i regering och riksdag, på det åttonde riksdagspartiet som fördubblade sina mandat. Då det var svenska folket som röstade, blir den praktiska effekten att det inte var något fel på de sju partierna och deras politiska gärningar. Felet återfinns hos svenska folket och deras protestval gentemot den sanslösa politik som hittills förts i bland annat vargfrågan.

 

Som helt fristående representanter för jägare, markägare och glesbygdsbor, kommer Förbundet Rättvis Jakt att arbeta för att alla partier oavsett ”färg eller block”, skall inse och förstå att de representerar svenska folket och verkligheten i Sverige, inte lobbyisterna i Bryssel.

 

Bernt Lindqvist

 

2014-09-22

2014-09-03

Årsmöte!

 

Förbundet Rättvis Jakt håller sitt årsmöte lördag den 27 september.

 

Personlig inbjudan till medlemmarna kommer via mail eller post.

 

Är du medlem och inte fått inbjudan till årsmötet, hör av dig till: linnea@forbundetrattvisjakt.se

 

Älgjakten och djurskyddet i fokus.

 

För närvarande pågår septemberjakten efter älg i våra nordligaste landsdelar. Om en månad startar älgjakten

i övriga landet. Det finns starka skäl för att både se tillbaka till vad som varit, och vad som kommer att hända med älgen och älgjakten i fortsättningen. Har den svenska älgstammen, och därmed den svenska älgjakten, någon framtid?

 

På tusentals hällristningar dominerar älgen som våra förfäders villebråd, som gav folket största delen av sin försörjning. Köttet gav föda. Av ben gjordes verktyg och spetsar till spjut och pilar. Huden blev till kläder, fällar

i granrisbäddarna och som väggar och tak i kojor och kåtor av skilda slag. Älgen och älgjakten är sedan hedenhös och fram till modern tid en av nordbornas viktigaste ekonomiska och sociala kulturbärare. Hur hanteras då denna oskattbara naturresurs i dagens Sverige?

 

Det nya älgjaktssystemet 2012.

 

Det som skulle lösa alla problem. Markägarna skulle själva få bestämma över älgjakten. Skogsskadorna skulle närmat upphöra. Systemet skulle förenklas så att kostnaderna för administrationen av älgjakten närmast försvinna. Hur ser det ut redan efter 2 år? I dagsläget börjar allt fler yrvaket inse att hundratusentals bönder och jägare har blivit grundlurade av politiker, myndigheter och de stora riksorganisationer som påstår sig representera markägarnas, jägarnas och viltvårdens intressen. Den nya älgjakten är i grunden utformad som det kolchossystem som plågade ryssar och de ockuperade öststater fram till Sovjetunionens kollaps 1989 – 1990. Redan efter ett par år är följdverkningarna skrämmande. Älgstammen har minskat så att många områden inte har någon jaktbar älgstam över huvud taget. Ändå klagar främst storskogsbruket på ökande älgskador på skogen och kräver ökad älgavskjutning. Samtidigt har mer än 95 % av landets markägare fråntagits den 220 år gamla rätten att skjuta en vuxen älg på sin egen mark. Som lök på laxen har byråkratin och kostnaderna för älgjakten ökat lavinartat. Framdeles får de markägare som överhuvudtaget får jaga älg på sin egen mark, köpa den rätten av staten – precis som i gamla Sovjetunionen.

 

Fodervärdar för statens rovdjur.

 

På 30 år har landets skogsägare och djurägare förvandlats från rättstrygga näringsidkare, till fodervärdar för statens och EU,s omhuldade rovdjur. Den helt sanslösa vargpolitiken innebär bland annat att de älgar, hjortar och rådjur som finns kvar i landets allt tommare skogar skall utgöra mat för den okontrollerat växande stammen av illegalt utplanterade bastarder mellan varg och olika hundraser. Den s.k. ”rödluvan” som kostat skattebetalarna över 10 milj. kr är en importerad rysk hund. Det har finska forskare som vet vad de talar om konstaterat. Konsekvensen för skogsägarna är att de måste föda en tillräckligt stor älgstam som mat till statens och EU,s vargar, utan att kunna utnyttja den ekonomiska och sociala resurs som älgjakten varit under århundraden. När älg och övriga hjortdjur som äter på skog och gröda inte räcker till som vargmat, får övriga glesbygdsbor rycka in med kor, får, hästar och andra husdjur som varg och rovdjursmat. De får väl vara nöjda om de inte blir avkrävda höjd restaurangmoms för den framtida vargmenyn.

 

Vad är djurplågeri?

 

Är det när en hundägare rycker i hundkopplet, eller när en båspall för kreatur är 2 millimeter för kort enligt EU,s regelverk? Sådant verkar vara viktiga frågor för ”djurskyddet” och polis och åklagare att utreda och beivra. Kan inte en enskild djurägare ”köpa sig fri” (muta sig fri) från påstått djurplågeri? Nej detta förvärrar bara den enskildes situation med ytterligare åtal. Det är skillnad med staten, som olagligt men i praktiken, står över lagen. När statens rovdjur lemlästar husdjur som med uppslitna bukar får finna sig i att vargarna (hybriderna) börjar äta av djurets lår och inälvor medan djuret fortfarande levet, är det inte djurplågeri- bara för att staten i vissa fall betalar djurägaren en penningsumma. En muta? Husdjuret har ju inte fått någon kompensation för sina ohyggliga plågor och sin till slut befriande död. Brottsbalken stadgar i 16:13 att den som inte skyddar sina husdjur från onödigt lidande kan dömas till två års fängelse. Skyddar man sina husdjur mot vargangrepp kan man dömas till fyra års fängelse enligt jaktlagen 44 §. Detta är en moment-22 situation och dubbelmoral av sällan skådat slag. Det är bara Förbundet Rättvis Jakt som har tagit upp frågan om det ändlösa djurplågeri som i det fördolda ingår i Sveriges och EU,s sanslösa rovdjurspolitik. Det bör vara fler som kommer till insikt om att det behövs en organisation i Sverige som kan och vågar ta upp de viktiga frågor som successivt och bakom dimridåer kommer att göra svenska folket och deras tamdjur allt mer rättslösa.

 

Bernt Lindqvist

2014-06-27

 

Artikel i Land Skogsland skriven av Vice ordförande Leif A Westbom.

OBS! Klicka på artikeln för större format!

 

Arkiv

2014-05-06

Är Sverige ett demokratiskt och rättsäkert land?

 

Frågan har sitt berättigande.

 

1988 Infördes ”knivlagen”. Därmed förlorade svenska folket rätten att ha med sig en kniv, skruvmejsel, yxa eller annat vasst föremål, inom område där allmänheten har rätt att vistas. Detta anges i lagstiftningens förarbeten vara ”allmän plats”. Där anförs samtidigt att undantag från det generella knivförbudet skall tillämpas för legala behov. 2000 utökades knivförbudet till att även omfatta knivar och verktyg som medförs i fordon. Göta hovrätt har nyligen dömt en skogsägare för brott mot knivlagen, när han var på väg till sin egen skog för att laga en trasig skogsmaskin. Polis, åklagare och domstolar (tingsrätt och hovrätt) struntar uppenbart helt i de undantagsregler från knivförbudet som lagens förarbeten anger. Hovrättsdomen är överklagad till HD. Står hovrättsdomen fast stannar Sverige.

2012 förlorade 95 % av landets markägare den sedan 220 år tillbaka lagliga rätten att skjuta vuxen älg på sin egen mark. Dessutom ”upphävde” naturvårdsverket riksdagsbeslutet att grunden för länsstyrelsernas tilldelning av älg för A-licensområden skulle vara oförändrad. Areal för minst ”en vuxen älg”. Uppenbart rättsstridigt har naturvårdsverket beslutat, mot riksdagsbeslutet (regeringens prop. 2009/10:239), att alla licenser ska börja med en älgkalv.

Landsbygdsbefolkningen och deras tamdjur lider och förlorar allt större värden på grund av att svenska myndigheter vägrar tillåta vargjakt. Dessutom på vargar som inte är några vargar utan hundhybrider av olika korsningar, exempelvis ”rödluvan” som kostat de svenska skattebetalarna med än 10 miljoner – för en röd blandrashund. Politikerna i regering och riksdag drar ner sina narrhuvor så att de varken ser eller hör eländet - att byråkraterna helt har tagit över styret av Sverige. Ett slående exempel på regeringen och riksdagens vanmakt är att deras beslut om vargjakt, fortlöpande upphävs av den svenska rättsbyråkratin.

 

Svenska politiker tävlar i fördömanden mot ryssland som förtryckare av frihet och demokrati. Även jag fördömer Rysslands våldspiral på Krim och östra Ukraina, och tar avstånd från den terror de ockuperade öststaterna fick utstå. Men allt är inte svart eller vitt. Jämfört mot Sverige, har ändå alla ryssar rätt att inneha knivar och verktyg för sina dagliga behov. Ryssarna har också, inte bara rätt att jaga varg och skydda sig själva och sina husdjur, de får dessutom betalt för att skjuta vargarna via skottpengar. I Sverige är straffet för att skjuta en varg upp till 4 års fängelse, och för ”brott mot knivlagen” fängelse upp till ett halvt år.

Dessa och hundratals andra svenska orimligheter är helt bannlysta i valrörelsens käbbel de politiska partierna emellan. Inom politiken anses det vara ”politiskt självmord” att ta upp sådana frågor. Då är det hög tid att folket och skattebetalarna själva gör något radikalt åt saken. Vägra att rösta på de etablerade partierna, som inte förmår tygla en maktfullkomlig byråkrati som är på väg att passera både ryssar och kineser mot gränsen till Nordkoreas rättsstatus.

 

Förbundet Rättvis Jakt både vill, törs och kan, ta upp frågor som politiker och massmedier vägrar ta upp och informera allmänheten om. Hur många vanliga människor har exempelvis kännedom om ”knivlagens” förödande konsekvenser, för de olyckliga som riskerar att drabbas av den lagen i sitt dagliga arbete, eller fritidsutövning som jakt och fiske? Vi tar bort skygglapparna och visar här ett exempel på hur det kan gå för en vanlig skogsbonde

i glesbygden, som i sin dagliga gärning var på väg till sin egen skog för att reparera en trasig skogsmaskin.

Tidningen ATL är rakryggad och tar upp den frågan.

 

Läs artikeln från ATL nedan!

 

Läs, begrunda, och om civilkuraget så medger – reagera.

 

Bernt Lindqvist

2014-04-13

För kännedom publicerar vi Jaktjournalens senaste ledare.

Läs den här!

2014-04-08

Finns det över huvud taget någon varg (canis lupus) i Sverige?

Eller rör ”vargförvaltningen” enbart förvaltning av ”Påvens skägg”?

De både utredningarna, Jakt och Viltvårdsberedningen (SOU 1973:21) och Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:46), ger bekräftelse på att vargen var helt utrotad i Sverige i slutet av 1960-talet. Detta förstärks ytterligare av vad som anges som syfte med bildandet av ”Projekt varg” som tillkom 1976. Samstämmiga uppgifter från landets olika delar visar att Sverige var helt ”vargfritt” i början av 1970-talet. Var kommer då dagens vargar ifrån? Och är de ”äkta” vargar? Tunga faktauppgifter ger belägg på att Sverige är på väg att bygga upp en stam av hybrider mellan hund och varg (rasutplånande bastarder). Sådana hybrider som enligt Bernkonventionen ansluta stater skall förhindra att förekomma. En rad av världens främsta och mest erfarna vargforskare klassar de svenska vargarna som hybrider med stora inslag av olika hundraser. Den s.k. ”Rödluvan” (som kostat svenska skattebetalare 10 miljoner) klassas som typexempel på hundhybrid av finska och ryska vargforskare. Det finns klara biologiska definitioner (morfologiska analyser) på dessa förhållanden. På vår hemsida kan ni bl.a. läsa Kaj Granlunds publikation 2013.6.14 om den svensk/finska vargstammen ”Från gråvarg till hybrid.”

 

Det finns riksdagsledamöter som vill ta tag i dessa frågor, men inte vågar. De säger att ”det skulle vara politiskt självmord” att försöka röra i den ”extremt känsliga vargfrågan”. Är det så vi skall ha det i Sverige?

 

Ett bra inlägg i debatten om den ökande misstron mot de svenska ”vargforskningen” återfinns på Jaktjournalens hemsida under ”Äkthetsintyg utan värde”. Den är så bra att vi länkar den i dess helhet. Tryck på länken så kommer du till inlägget!

 

Bernt Lindqvist

2014-03-29

Ulf Berg ny talesman för Moderaterna

 

Dalakarlen Ulf Berg har utsetts till ny talesman för Moderaterna i landsbygdspolitiska frågor. Som kommen från ”vargbältet” har Ulf Berg redan inledningsvis deklarerat sin åsikt om varg. Som exempel nämner han att Sverige hade skottpengar på varg fram till 1965 och att detta inte berodde på att man var dum och efterbliven, utan för att vargen var ett problem. Han konstaterar sedan att vargen redan är etablerad i landet och att det fortsättningsvis gäller att förvalta vargen så att det fungerar så bra som möjligt. Den senare inställningen ger en vision av biskopen Brask med sin klassiska lapp, nu kompletterad med politiskt glid som förväntas ge framtida segrar inte bara i Vasaloppsspåret. Den drabbade befolkningen på landsbygden får nog inte ha allt för stora förhoppningar om snara och radikala förbättringar i fråga om den svenska vargpolitiken.

 

När det gäller älgjakten, och att den moderatledda regeringen berövat hundratusentals enskilda markägare rätten att jaga vuxen älg på sin egen mark, har vi ännu inte hört något från Ulf Berg om någon förbättring. Även om de svenska odalmännen är kända för att vara tålmodiga, bör de nog nu inför stundande riksdagsval kräva klart besked om äganderätt och jakt från sina kandidater till riksdagen. Detta gäller inte minst Moderaterna, som har huvudansvaret för den största raseringen av äganderätt och jakt som förekommit på 222 år.

 

Bernt Lindqvist

2014-03-18

Jägarnas Riksförbunds demokrati sämre än Putins Ryssland.

 

Ryssland har ockuperat Krimhalvön. Detta anses allmänt vara ett brott mot folkrätten.

Men de har trots allt ändå genomfört en kritiserad folkomröstning bland innevånarna.

 

Vad skall man då säga om Jägarnas Riksförbund som ockuperats av Svenska jägareförbundet?

 

Utan att förbundets medlemmar haft en aning om det, har förbundsledningen i hemlighet underordnat sig Svenska jägareförbundet och lämnat gemensamma krav till regeringen om att alla tidigare älglicenser, även A-licenser och älgskötselområden, skulle avskaffas. Även i fråga om ”en livskraftig vargstam” har JRF gjort gemensam sak med jägareförbundet, trots påståendet till medlemmarna om ”nej till frilevande varg”. JRF försvarar samröret med jägareförbundet med att ”föreningsfriheten är grundlagsskyddad”. En grupp av trotjänare inom JRF kunde mot alla odds, med stöd av ett rättsutlåtande från undertecknad Bernt Lindqvist, rädda A-licenserna och älgskötselområdena. Dessa gamla trotjänare inom förbundet har nu en majoriteten av förbundsstyrelsen 2014-02-26 beslutat att med omedelbar verkan utesluta som medlemmar i Jägarnas Riksförbund. Utrensningen av gamla trogna JRF-are som vågar försvara förbundets ideologi, fortsätter nu i accelererad omfattning.

Via sin totala kontroll över informationsflödet till medlemmarna, har förbundsledningen på sedvanligt diktaturmaner hittills lyckats föra sina medlemmar totalt bakom ljuset. Det nya är att förbundsledningen tycks känna sig så säker

i ”sadeln”, att de nu öppet vågar framträda under Svenska jägareförbundets namn och varumärke.

 

Se bifogat pressklipp med Jägareförbundets ”logga” - på JRF,s mötesannons i NWT.

 

Bernt Lindqvist

2014-03-08

En debattartikel i tidningen Västsverige (Västerbygden) under vecka 9,

skriven av vice ordförande Leif A Westbom.

Om att ta jakträtten från markägare

 

Undantagslöst säger den historiska erfarenheten, att en välmående landsbygd kräver ett spritt enskilt ägande

och att kollektiv förvaltning skapar fattigdom och andra missförhållanden.

 

Under 1600-talet gjorde den svenska fastighetsrätten skillnad mellan två olika former för ägande av mark.

Förnämast var den oinskränkta äganderätt vilken kallades för dominium directum och som var förbehållen staten

och adeln. En inskränkt form för ägande kallades för dominium utile och var vad som bjöds bönderna. Det tydligaste och för bönderna mest förargelseväckande exemplet på inskränkning var att de förlorade jakträtten på sina egna gårdar. Istället jagade staten och framför allt adeln på böndernas mark. Undantag härifrån gjordes emellertid för Dalsland och några andra landskap, där bönderna fick behålla sin jakträtt. När Gustav III 1789 med stöd av de ofrälse stånden genomdrev kungligt envälde, fick bönderna i utbyte jakträtt på sina gårdar.

 

Idag är det troligt att detta historiska förtryck spelar en roll som idémässig bakgrund, nu när staten återigen strävar efter att frånta fastighetsägarna självbestämmanderätten över jakten på sin egen mark.

 

I huvudsak hade fastighetsägarna från 1789 till och med 2011 rätt att fälla vuxen älg på sin mark, sedan var friheten slut. För före älgjakten 2012 avskaffades B-licenserna. Inledningen på en kollektivisering av jakten tog därmed sin början. Om en gårdsägare numer vill fälla vuxen älg på sin gård, måste han ge upp självbestämmanderätten över jakten. Istället får han vara med och fatta kollektiva beslut tillsammans med andra markägare och jägare.

 

Tidigare garanterades rätten till självbestämmande över jakten på egen mark i lag, men nu har den rätten förbytts

till kollektivets godtycke.

 

Detta är farligt. För det innebär en maktförskjutning från ägare till brukare eller med andra ord, en urholkning av äganderätten. Så i praktiken kommer jägarkollektivets representanter att ta över markägarens självbestämmanderätt. Dessa representanter blir den nya jaktadeln, nu när den gamla har avskffats.

Leif A Westbom

Vice ordförande

 

2014-03-04

Kräv folkomröstning före påskrift av konventioner.

 

Skogsägare, bönder, jägare och stora delar av den övriga befolkningen plågas i olika avseenden när politiker och myndigheter hänvisar till någon speciell ”konvention”. I de flesta fall har svenska folket i gemen inte någon aning om hur och när dessa konventioner tillkommit. Allmänheten är bunden av konventionerna – utan att ha vetskap om innehållet och dess konsekvenser, som kan innebära stora kostnader och förluster samt straffsanktioner med dryga böter och flera års fängelse för de drabbade.

 

I den mån myndigheterna informerar allmänheten om dessa konventioner, är det fråga om krav, inskränkningar och restriktioner som drabbar den enskilde. Att det kan finnas tillägg och ”finstilta” texter med undantag som kan gynna den enskilde nämns aldrig från myndighetshåll. Resultaten av Paris- och Rio-konventionerna om miljö, klimat och biologisk mångfald, är kostsamma för den som drabbas. Bernkonventionen, och dess rabiata tolkning från EU och svenska myndigheter, är en fullskalig katastrof. Kronan på verket av den konventionen är den sanslösa hanteringen av vargfrågan, som är på väg att utradera ”den biologiska mångfalden” samt skapa otrygghet, misär och extrema förluster främst för de som bor i landets glesbygder. Århuskonventionen var avsedd att ge befolkningen större inflytande och påverkan av sin egen situation i miljöfrågor. För svensk del har tolkning och tillämpning av denna konvention blivit att Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden ansetts ha klagorätt i alla frågor som rör jord, skog, jakt och fiske. Ingen har nog missat vad detta medfört, med bl.a. totalstopp för all vargjakt. Andra exempel är att dessa organisationer, som inte äger en kvadratmeter skogsmark själva, kan stoppa enskilda skogsägares avverkningar med stora förluster som följd.

 

Sverige har under det senaste halvseklet gjort sig känt som föregångsland i fråga om höga skatter, att uppfinna nya onödiga förbudsregler, och en verklighetsfrånvarande byråkrati.

1977 var regering och riksdag i färd med att införa ett totalförbud mot alla former av fällor och fångstredskap som kunde döda eller fånga vilda däggdjur och fåglar. Detta sammanföll tidsmässigt med att en genomgripande översyn av all jaktlagstiftning skulle genomföras. I denna utredning hade regeringen förordnat undertecknad Bernt Lindqvist som sakkunnig. Dåvarande jordbruksministern Anders Dahlgren var en klok och kunnig statsman. Då jag i sista minuten fick fällförbudet som första fråga på mitt bord, framhöll jag att ett totalförbud var orealistiskt då exempelvis även musfällan i Svenssons skafferi skulle drabbas av ett sådant förbud. Dessutom fanns det inget underlag för ett totalförbud då många fällor dödade det avsedda villebrådet minst lika snabbt och effektivt som ett skjutvapen. Jag föreslog därför att vi skulle införa en test av alla fällor och fångstredskap, där de effektiva skulle tillåtas och de undermåliga förbjudas. Anders Dahlgren nappade omedelbart på förslaget. En testgrupp på fem personer tillsattes där jag ingick som förslagsställare. Därmed räddades inte bara musfällorna, utan exempelvis mink- och mårdfällor, fotsnaror för rödräv i norrlandslänen, och ripsnarorna som historiskt emanerar från stenåldern.

 

Därmed var Sverige först i världen med test och godkännande av fällor och fångstredskap. Efter ett par årtionden kom Kanada och USA och ville vara med i testverksamheten. 1998 hakade EG (nuvarande EU) på ”testtåget”. Samtidigt kom någon representant från det forna Sovjetunionen och ville vara med. Detta med att det omdanade Ryssland kom med i avtalet av den 14 februari 1998 förtjänar en särskild kommentar. När jag några år senare var inbjuden till en stor konferens och jaktmässa i Europeiska delen av Ryssland, förevisades allehanda fällor och saxar även med tandade slagbyglar. Kursböcker och instruktioner hur dessa saxar skulle användas delades ut. När jag lite försynt nämnde för chefen för de ryska regionerna väster om Uralbergen, att Ryssland hade skrivit på ett förbud mot att använda de saxar och fällor som förevisades och såldes på mässan – sa den ryske chefen; ”Jaså, det var väl någon mutad idiot från Moskva som skrev på avtalet, men det berör ju inte oss”.

 

Portalparagrafen i svensk grundlag är glasklar;

Regeringsformen 1:1 ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”.

Med facit i hand finns det all anledning att kräva en folkomröstning – innan någon för folket okänd byråkrat reser världen runt och skriver på avtal och konventioner som binder upp svenska folket med oöverskådliga följder för framtiden.

 

Bernt Lindqvist

 

2014-02-25

Rättslöshet skapar förhållanden som i Ukraina

 

Såväl historiskt som i nutid finns otaliga exempel på politiska makthavare och deras myndighetsutövare som

satt sig över befolkningens livsbetingelser och den internationella folkrätten. Senaste exemplet är Ukraina.

 

Svenska makthavare av olika kulörer tävlar om att ”förfasa” sig över hur illa det är ställt med rättssäkerheten och demokratin i andra delar av världen. Med hur står det egentligen till med rättssäkerheten här hemma i Sverige? Råder den trygga ”Sörgårdsidyllen” än i dag? Det finns all anledning att börja lyfta på kamouflagenätet och granska verkliga händelser och förhållanden här i Sverige, som svenska politiker unisont fördömer när de uppdagas i andra länder. Den svenska rättssäkerheten håller på att vittra sönder, där maktfullkomliga myndigheter allt oftare åsidosätter svensk lagstiftning, grundlag och internationell rätt. Urholkningen av äganderätten, den sanslösa vargcirkusen, den nya älgjakten som berövat hundratusentals markägare rätten att skjuta vuxen älg på sin egen mark, är några belysande exempel på rättssamhällets pågående förfall. Fortsättningsvis skall vi här på hemsidan

ta upp några enskilda rättsfall som bekräftar verkligheten, och den enskildes vanmakt gentemot svenska myndigheter.

 

Vi börjar med den självklara rätten att låta sig företrädas av ett ombud, som den enskilde själv har utsett. Denna rätt är allmängiltig, med vissa undantag för röstning i allmänna val, när en person döps, ingår äktenskap eller begravs, då den enskilde individen personligen måste närvara. Den allmänna rätten att använda ombud (partsföreträdare) gäller även i fråga om alla former av näringsverksamhet. Oaktat detta nekar svenska myndigheter markägare från att utnyttja sin grundlagsskyddade jakträtt genom utsedda ombud (medhjälpare). Detta är uppenbart lagstridigt. Sverige har fastställt att de fyra areella näringsgrenarna jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske är helt likställda som integrerade delar av ägarens ekonomiska förvaltning av hans fastighet. Detta fastläggs bl.a. i Regeringens proposition 1991/92:9 sidan 19, där följande är angivet. ”Jakträtten ingår i äganderätten. Jakten är därför en del av fastighetens ekonomiska utnyttjande. Den är en integrerad del av ägarens fastighetsförvaltning på samma sätt som jordbruk, skogsbruk och fiske. Det är markägarna själva som har att bestämma över jakten på sin mark.” Detta återkommer i jaktlagen 10 § ”Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör till fastigheten, om inte annat följer av andra stycket eller av 10 a § eller 11 §. I jakträtten ingår rätt att tillgodogöra sig vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas i något annat sammanhang än vid jakt, om inte annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av 25 §.” De lagrum som där nämns som undantag gäller följande förhållanden; 10 a §, om jakt på vissa kronoparker. 11 §, om jakträtt på väg. 25 §, om skydd av utrotningshotade arter. Inga andra undantag finns, än vad som anges i regeringsformen 15 § om äganderättsskyddet, som endast kan inskränkas om det föreligger ”angelägna allmänna intressen”, samt i fråga om allemansrätten – vilket ändå inte hindar fastighetsägaren att sätta annan (ombud) i sitt ställe för att utnyttja sin rätt.

 

2014-01-04, med komplettering 2014-02-06, ingavs ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen i ett enskilt ärende, angående en markägare som vägrats att sätta en ersättare i sitt ställe för att utnyttja fastighetens jakträtt

och ekonomiska avkastning.

 

Tryck på länken och läs Överklagan med hemställan om prövningstillstånd.

 

Bernt Lindqvist

 

2014-01-16

 

En debattartikel i tidningen Dalslänningen, skriven av vice ordförande Leif A Westbom

den 8 januari 2014.

 

Tryck på länken och läs artikeln.

2013-12-30

Årsskifte kan betyda maktskifte.

 

2014 är valår och mycket tyder på ett politiskt maktskifte. Vad betyder det då för svenska folket om det blir en ny regeringsbildning? I praktiken nästan ingenting. De politiska partierna, och deras välarvoderade företrädare, har från vänster till höger som självändamål att se om sina egna hus och maktrevir. Typexempel är att de anse sig stå över lagen och övriga folket i fråga om pensioner och skatteförmåner.

 

Vad gör då landets inflytelserika ”folkrörelser”? LO och fackföreningarna lugnar sina medlemmar med lite gnäll

om några öre mer i timlön. LRF försöker lugna bönder och skogsägare med att kräva mindre mat till vildsvinen. Naturskyddsföreningen annonserar i påkostad TV-reklam att 450 arter är akut hotade av skogsbruket – men kräver att alla resurser skall spenderas på en helt annan art, en av världens talrikaste och livskraftigaste arter – vargen. Svenska jägareförbundet sitter och räknar sina bidragsmiljoner från staten, medan de planerar hur de slutgiltigt skall kunna ta över böndernas jakträtt. Hittills har jägareförbundet drivit dessa frågor framgångsrikt via sin filial i riksdagshuset – riksdagens jaktklubb, som på senare tid har kamouflerats med att även diskutera fiske. Jägarnas Riksförbund har sedan ”kapningen” för drygt tio år sedan förvandlats till en maktlös marionett helt toppstyrd av jägareförbundet.

 

Vad som här återgetts i ett nötskal, var anledningen till att Förbundet Rättvis Jakt bildades i juni 2013, och som nu efter ett halvår firar sitt första årsskifte. Vad det nya förbundet står för framgår av stadgarna och förbundets fastställda riktlinjer för verksamheten. Vad kan då det nya förbundet förväntas uträtta till nytta för landets jägare och markägare? Det beror till största delen på vilket stöd förbundet får via den fortsatta medlemsökningen. Som stadgar och riktlinjer anger, består Förbundet Rättvis Jakt enbart av dess medlemmar. Det är nu upp till landets jägare och markägare att bekänna färg, om de vill vara med och försvara sin äganderätt och sin jakträtt, eller fortsätta sitta med armarna i kors och att låta sig luras av fagra löften medan deras rätt allt mer går förlorad.

 

Under det gångna halvåret har vårt förbund försökt att bevaka viktiga nyheter och publicera dem på vår hemsida. Vi har också deltagit i media debatten med bl.a. inlägg i Skogsland nr 51 den 13 december 2013 (upplaga 112 300 ex). Vi har fått bekräftelse att rätt många riksdagsledamöter tagit del av detta och även andra av förbundets debattinlägg. Några enskilda medlemmat har vi även hunnit med att bistå med viss hjälp.

 

Det nya året innebär för vår del stora utmaningar. Internt skall vi under våren hålla vårt första årsmöte och bl.a. välja en ”folkvald” styrelse. Om detta kommer vi att informera i god tid på vår hemsida. Utöver den bevakning av myndighetsbeslut och andra viktiga händelser som vi centralt (ideellt) kan åstadkomma, är vi starkt beroende av de tips och nyheter som ni som medlemmat och sympatisörer kan bidraga med. Om det framdeles blir nödvändigt att befästa något särskilt viktigt och svårfattat beslut, har jag från mitt privata prylmuseum letat fram min egen specialanpassade ordförandeklubba.

2013-12-13

 

Inte mycket kvar av äganderätten!

 

Debattartikel i Land-Skogsland utklippt ur dagens tidning, skriven av ordförande och förbundsjurist Bernt Lindqvist.

2013-12-11

 

Kommentar till riksdagsbeslutet 2013-12-10 om rovdjurspolitiken.

 

Äntligen ett steg i rätt riktning. Men grundproblemet kvarstår.

 

Från Förbundet Rättvis Jakt gör vi inga avsteg från vårt krav om ett vargfritt Sverige.

 

I övrigt hänvisar vi till våra tidigare skrivningar i varg / rovdjursfrågan.

 

Länk till mer att läsa angående vargfrågan!

2013-12-10

 

Nya mål för rovdjurspolitiken (MJU7)

 

Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag till nya mål för rovdjurspolitiken. Det övergripande och långsiktiga målet ska vara att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektivet. Detta samtidigt som det inte blir påtagligt svårare att hålla tamdjur och hänsyn tas till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden. För de aktuella rovdjursstammarna finns det mer detaljerade mål med bland annat referensvärden för populationsstorlek och utbredningsområde.

 

Riksdagen godkände även en toleransnivå för skador på ren orsakade av stora rovdjur. Toleransnivån ska vara maximalt 10 procent räknat på samebyns faktiska renantal.

 

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.

 

Läs mer på Riksdagens hemsida, följ länken!

2013-11-27

 

Fastställda riktlinjer för Förbundet Rättvis Jakts (FRJ) framtida verksamhet.

 

Fastställda vid möte 2013-11-18 med Förbundet Rättvis Jakts instiftare.

 

Förbundet skall;

 

1.Bestå av dess medlemmar.

2.Vara helt fristående från statliga myndigheter och andra organisationer.

3.Inte ta emot bidrag från statliga myndigheter eller utomstående intressen.

4.Som ideell organisation i alla avseenden arbeta för medlemmarnas bästa.

5.Kraftfullt försvara och förstärka den enskilda äganderätten.

6.Kraftfullt arbeta för lagändringar där alla jakträttsinnehavare får samma rätt.

7.Kräva återgång till samordnad älgjakt, där markägarna har sin förfoganderätt och B-licens.

8.Arbeta för ett vargfritt Sverige med en rovdjurspolitik på glesbygdens villkor.

9.Kräva att alla jaktfrågor överförs till Skogsvårdsstyrelsen som har bäst kompetens.

10.Kräva att alla jaktfrågor skall avgöras nationellt i Sverige – inte av EU.

 

Följ länken till sidan om Förbundet Rättvis Jakt och läs motiveringen till riktlinjerna.

2013-12-07

 

Ulv i kejsarens nya kläder.

 

TV-programmet Mitt i Naturen tar ibland upp intressanta frågor om olika arter och deras livssituation. I programmet den 5 december redovisades bl.a. att den tretåiga måsen var på väg mot utrotning, och att sillgrisslan hade minskat med 99 % till 1 % av tidigare antal. Att dessa arter minskar, och att hundratals andra arter av djur och växter är på väg att helt utrotas, vållar ingen politisk debatt vare sig i Sverige eller EU,s växande herravälde.

 

Styrda av föreningsbildningar med medlemstal utgörande någon procent av befolkningen, har de europeiska politikerna förträngt verkligheten och lydigt satsat i stort sett alla resurser på en djurart, vargen. En djurart som

har en årlig föryngring på 40-45 % och globalt är så överstor att omvärlden både i öst och väst tillgriper jaktmetoder som saxar, snaror och gift. Även ”skottpengar” betalas ut för att försöka freda sig mot de växande vargstammarna.

Hur kan då de europeiska politikerna, med undantag för Norge som ännu har civilkurage, satsa allt på vargen,

och strunta i de verkligt hotade arterna och den ”biologiska mångfalden”? Det har framkommit uppgifter direkt från enskilda politiker, att de är så hårt styrda att de inte vågar frondera mot det kompakta politiska grupptrycket.

Vart har svensk demokrati och folkstyre tagit vägen?

 

Här överträffar verkligheten sagornas värld. I sagan om ”Kejsarens nya kläder” vågade ingen ifrågasätta några skräddares falsarier, av rädsla för att bli betraktad som dum om man avslöjade sanningen. I sagans värld slutade dock upplösningen med att ett litet barn ropade ”titta kejsaren är ju naken”. Inför kommande riksdagsbehandling

av rovdjurspolitiken, ropar nu Förbundet Rättvis Jakt; - Svenska politiker, besinna ert ansvar både för den biologiska mångfalden, och särskilt för den stora grupp av landsbygdsbefolkningen som är arga och helt förtvivlade över dagens rovdjurssituation i landet. Våga inse verkligheten och sanningen. Därmed kan ni även bidra till att minska

det utbredda politikerföraktet och i någon mån öka erat förtroende hos svenska folket som i dag är katastrofalt lågt, under 10 %.

 

Bernt Lindqvist

2013-11-17

 

Åter igen har en statlig myndighet åsidosatt äganderätten på ett olagligt sätt!

 

Läs artikeln i Sundsvalls tidning, följ länken under!

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.6497634-lansstyrelsen-foljer-inte-lagen

2013-11-14

 

Läs följetongen med JK / RPS i skadeståndsärendet till JK.

 

Följ länken till brevväxlingen.

2013-11-02

 

Rapport om den Ryska vargstammen och rådande skadesituation.

 

Här återges en översättning från ryska, av en forskningsrapport från 2003 som sammanställts av de ryska forskarna A. A. Ulitin, I. S. Kozlovsky och V. V. Kolenikov.

 

Alexander A. Ulitin hade doktorerat i ämnesområdet stora rovdjur (varg och björn). Han var samtidigt akademiledamot och president för Rosohotrybolovsoyus (Rysslands federala jägareförbund med 6 miljoner medlemmar). Alexander A. Ulitin (uttalas Olikin) är nu avliden. Översättningen från ryska har gjorts 2003 av en anställd på ryska ambassaden i Stockholm.

 

Problemen med människor och mänskliga aktiviteter kontra varg, kan spåras tillbaka till stenåldern. Även om tid och förhållanden har förändrats, kvarstår dock problemen som successivt ökat genom åren genom att befolkningsökningen tagit allt mer mark i anspråk för odling och tamdjurshållning. Att avfärda gångna tiders beskrivningar och dokument om praktiska vargproblem som uppdiktade historier, är extremt kortsynt och visar en stor kunskapsbrist. Dessa skildringar av den historiska bakgrunden med förhållandet mellan människa och varg, är lika relevant som övrig historiebeskrivning som sällan ifrågasätts.

 

Denna forskningsrapport från 2003, gjord av tre av världens mest erfarna vargforskare, bör i vart fall inte kunna avfärdas som ”sagor och myter från forntiden”.

 

 

Är det hit vi är på väg? Läs rapporten här.

2013-10-22

 

Frågan är, hur ren är vår vargstam och hur definieras en äkta varg?

 

Läs Kaj Granlunds kompendium, Från gråvarg till hybrid.

Finns under sidan med samma namn.

2013-10-04

 

Nystart för jakt och viltförvaltning

 

En framgångsrik framtida viltförvaltning kräver en nystart enligt det delbetänkande som

utredare Håkan Larsson i dag lämnade över till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Ett av förslagen i delbetänkandet är att en ny myndighet - Viltmyndigheten - inrättas.

 

 

2013-09-12

 

Här kan du läsa Regeringens proposition 2012/13:191

En hållbar rovdjurspolitik

 

Regeringens proposition 2012/13:191

2013-09-18

 

Bernt Lindqvists kommentar till prop. 2012/13:191.

En hållbar rovdjurspolitik.

 

Först kan det framhållas att regeringen i detta fall var exceptionellt snabb att avge en proposition, mindre än en månad efter det vargkommittén lämnat sitt betänkande. Förslaget om att halvera det officiella antalet vargar och björnar i landet är ett tecken på att regeringen börjar inse allvaret med den hitintills sanslösa rovdjurspolitiken. En antydan till hälsotecken är att regeringen inte längre anser att ännu fler djurparksvargar bör släppas ut i de svenska skogarna. Den sura reaktionen från vargkramarna kom direkt. Förhoppningsvis genomskådar majoriteten av riksdagen dessa extrema särintressen, som helt saknar förankring i en reell verklighet.

 

Om den föreslagna minskningen av främst vargstammen kommer till stånd, innebär det en liten tillfällig lättnad för flertalet av de förtvivlade glesbygdsbor som fortfarande kämpar för sin försörjning med tamdjursskötsel och jakt som näringsutövning. I nuläget torde regeringen inte ansett sig kunna gå längre med förslag till avskjutning, med tanke på EUs alltmer framträdande diktaturfasoner samt den svenska riksdagens flathet.

 

Vid en närmare analys av regeringens förslag i fråga om varg, ter sig föreslagen delvis som en ”Sörgårdsidyll”, där det bl.a. anges;

”att vargens förekomst i renskötselområdet i huvudsak ska begränsas till områden där den gör minst skada, och att vargens förekomst i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada.”

 

Har inte regeringen uppmärksammat att de i lönndom utsläppta och inavlade hund/varg bastarderna ränner land och rike runt – ex den omhuldade ”rödluvan” som åkt helikopter för 10 miljoner på skattebetalarnas bekostnad? Hur skall då en framtida vild vargstam kunna hållas inom de områden ”där de gör minst skada?

 

Med egen erfarenhet från 30 år som rådgivare till ryska viltförvaltningen, och 20 års erfarenheter från Kanada och Alaska, rekommenderar jag regeringen att byta ut sina hittillsvarande rådgivare mot några som har reella kunskaper om verkligheten i ”vargland”.

 

Trycksvärtan har nyss torkat på vargkommitténs betänkande, där det bl.a. står följande;

”Attitydundersökningar visar att befolkningen i dag har ett bristande förtroende för riksdag och regering och för förvaltande myndigheter”.

 

Regeringen borde i någon mån kunna förbättra folkets förtroende genom att;

 

A. Verkställa en utredning om hur den kriminella uppfödningen och utsläppen av varg (hund/varghybrider) gick till.

B. Förklara för EU att de inte har något med svenska varghybrider och den svenska jakten att göra överhuvud taget.

 

Vargen är globalt den i särklass livskraftigaste och talrikaste arten av stora rovdjur (c:a 250 000). Inom 80 % av vargens utbredningsområde förekommer jakt med sax, strypsnara och gift. Inom mer än halva utbredningsområdet är det skottpengar på varg.

 

Om någon undrar över min personliga inställning till varg i Sverige, och hur problemen praktiskt skall lösas, kan min egen vargpolicy sammanfattas med ett ord = PANG!!!

 

Södertälje 2013-09-18 Bernt Lindqvist

 

Copyright © All Rights Reserved.